När man inte har nåt särskilt att göra kan man alltid åka en liten biltur och titta på fin natur och fina hus. Och om man vill göra det ännu mysigare kan man ta med sej fika och stanna nånstans för en liten picknick. I söndags styrde vi vägen mot Klöverträsk för att se hur det såg ut där och fortsatte till Rosfors innan vi kom ut på storvägen och åkte hemåt igen.
Nej, men det är så fint! Alla lador i slänterna, det fanns flera stycken. Vägen är en jättefin och jämn grusväg, inte alls jobbig att åka på och känns så mycket mer idyllisk än en asfalterad väg. Och naturen så vacker med vatten på ena sidan och skog och ängar på andra.
Nej, men det är så fint! Alla lador i slänterna, det fanns flera stycken. Vägen är en jättefin och jämn grusväg, inte alls jobbig att åka på och känns så mycket mer idyllisk än en asfalterad väg. Och naturen så vacker med vatten på ena sidan och skog och ängar på andra.
Sen kom vi fram till Rosfors bruk. Man hittade järnmalm på 1800-talets första hälft och då byggdes detta bruk där man producerade järn som man använde till att tillverka pannor, grytor, järnspisar, smidesföremål till skepp och båtar, trädgårdsmöbler m.m.
Alldeles intill, till höger, rinner ett vattendrag, vet inte om det är Rosån, men den kom inte med på bild, och till vänster står Rosfors Bruksherrgård, ingen bild på den heller, tyvärr.
Det är såna här ställen som jag tycker är så kul att hitta när man är och åker lite. Man styr kosan nånstans man aldrig varit tidigare och finner sånt man inte haft en aning om. Som jag, om jag bara läst om det, inte skulle bry mej om särskilt, men när man är där och nästan känner tidevarvet, då tar nyfikenheten över och jag vill veta lite mer om stället.
Och jag kan nästa se patron Hedqvist i herrgården med sitt tjänstefolk, som styr över alla arbetare i bruket, korna som går på ängen, kvinnorna i sina förkläden och männen i sina linneskjortor, överdragna med hängslen, slåendes gräset som torkas till hö i hässjor, innan det förvaras i ladorna och fraktas till jordbruket Karlberg i Öjebyn. Det är fullt upp överallt, men lagom i tid kommer barnen bärandes på korgen med en röd och vit-rutig duk över. Där i ligger kaffe, bröd, en bit fläsk och spickekörv och alla samlas för en välförtjänt rast.
Alldeles intill, till höger, rinner ett vattendrag, vet inte om det är Rosån, men den kom inte med på bild, och till vänster står Rosfors Bruksherrgård, ingen bild på den heller, tyvärr.
Det är såna här ställen som jag tycker är så kul att hitta när man är och åker lite. Man styr kosan nånstans man aldrig varit tidigare och finner sånt man inte haft en aning om. Som jag, om jag bara läst om det, inte skulle bry mej om särskilt, men när man är där och nästan känner tidevarvet, då tar nyfikenheten över och jag vill veta lite mer om stället.
Och jag kan nästa se patron Hedqvist i herrgården med sitt tjänstefolk, som styr över alla arbetare i bruket, korna som går på ängen, kvinnorna i sina förkläden och männen i sina linneskjortor, överdragna med hängslen, slåendes gräset som torkas till hö i hässjor, innan det förvaras i ladorna och fraktas till jordbruket Karlberg i Öjebyn. Det är fullt upp överallt, men lagom i tid kommer barnen bärandes på korgen med en röd och vit-rutig duk över. Där i ligger kaffe, bröd, en bit fläsk och spickekörv och alla samlas för en välförtjänt rast.
...det är typ så min hjärna sätter igång när jag når såna här ställen...
Exakt!!!! så känner jag också på våra bilturer. 😍
SvaraRaderaFast vi stannar oftast någonstans och äter.
Inte lika mysigt som att ha med sig, men funkar det med. 😊
ja, så fort jag kan äta ordentligt ska jag packa en korg med kaffe och mackor, täcka med röd och vit-rutig duk och hitta en plats nånstans där man kan titta ut över antingen ängarna eller vattnet och njuta av mina egna fantasier :D
Radera