Long time no see

Sommaren börjar lida mot sitt slut. Hösten kom tidigt i år. Kanske på grund av den tidiga våren. Vi har haft några regniga dagar så blommorna ser inte så fina ut längre. Jag försökte skydda några genom att ställa dem under bordet, men det var för sent. Det är bara att slänga.
Men nu har vi haft sol sen i lördags och kanske var det sista gången som jag satt ute i gungsoffan för i år. Det beror helt på vädret nästa helg. Blir det sol och värme får jag ett par dagar till.
Efter jobbet är det ingen idé då vi kommer hem runt halv fem och solen inte skiner på altanen mer än en och en halv timme efter det, så det känns inte lönt att bära ut allt för så kort tid.

Jag klippte gräset i söndags och får väl göra det en gång till, sen får vi se om det behövs mer. Jag minns inte riktigt när vi brukar sluta med det.

Jordgubbssäsongen är över för längesen, men än ser man en och annan liten röd gubbe och de är så goda nu, så det är synd att det inte finns massor av dem.

Det har gått bra att jobba. Första veckan avklarad och andra påbörjad. Lite ont hade jag i såret de första dagarna och det började blöda så snittet är inte lika fint numera, men jag vilade ordentligt i helgen så det har hunnit läka lite mer och känns mycket bättre nu. Snart har det nog läkt helt och hållet, men får fortsätta att tejpa några veckor till. Jag tycker det är så jobbigt!

Jag håller på att sticka två tröjor samtidigt. Den ena ska bli i raglan med mönster upptill och den andra är med runt ok och mönster upptill. Inte samma mönster då. Och det är tunt garn som stickas ihop med en följetråd och när den, följetråden alltså, tar slut så stickar jag på den andra. Och så håller jag på och byter dem emellan. Det blir inte direkt nån variation då det bara är slätstickning och jag inte har hunnit komma till mönstret ännu. Varför jag stickar på två samtidigt är för att jag började med ena och beställde mer av följetråden då jag hade för lite av den och det hann ju inte komma innan jag hade helt slut, så jag började med den andra då, för jag hade sån sticklust och kunde bara inte vänta.
Jag vet inte om jag skrivit det i bloggen, men tanken var ju att jag inte skulle sticka mera plagg, annat än möjligen vantar och sockor, utan jag skulle sticka lite mer inredningsprylar, typ kuddfodral och filtar. Kanske nån väska...menneeeee...det gick ju så där med den saken. Jag har flera nya tröjor och inte ett enda kuddfodral och ingen filt heller för den delen, och absolut ingen väska. Jag får visa alla nya plagg nån dag.

...var jag ska få plats med alla nya tröjor har jag ingen aning om...

Det har läkt rätt så fint

 

Nu har jag bytt tejpen själv och jag tror inte det behövs nån varningstext, för det ser riktigt bra ut, tycker jag. Lite ont gör det nu, men förhoppningsvis går det över. Jag har fått lappa över snittet med lite olika grejor, silikontejp som jag  köpt själv, men jag fick med lite annan sårtejp och ett med plast över som skyddar när man duschar o.s.v och den var för liten så jag satte lite av min egen tejp där den inte nådde, så det ser inte så fint ut. Nåja, bara det skyddar så spelar det inte så stor roll. 
Det känns inte så skönt att ta av tejpen då den sitter som berget och fastnar i mina små fjun på halsen. Jag längtar så tills det har gått några veckor och jag är färdig med det här. Tills det slutar göra ont och jag kan röra mej som jag vill igen, utan att vara rädd för blödningar eller nåt.
Och nu ska jag jobba imorgon. Får se hur det går. Jag har ju inte lyft nåt tungt, men jag känner i halsen varje gång jag spänner mej när jag ska vända mej i sängen så det kommer nog att kännas när jag tar i vid olika arbetsuppgifter. Fast jag tror att blödningsrisken är över ändå. Jag kommer nog mest bara ha ont.
Ja ja, tids nog blir jag mej själv igen. Tungan är då som vanligt och känns inte längre som att jag bränt mej på den.
Det går framåt.

...det ska ändå bli kul att komma tillbaka till vardagen igen...

Kräfttajms!!

Igår hade vi kräfttajms och för första gången åt vi havskräftor, som många säger är så mycket godare. Jag vet inte, jag tyckte de smakade väldigt mycket som räkor, som är ett mycket billigare alternativ och som vi alltid har till kräftorna, samt att vi älskar flodkräftor! Så jag vet inte om havskräftor kommer att inhandlas så många fler gånger.

Vi hade en Västerbottenostpaj också som Håkan tappade i golvet med ett "SPLÄTT", dock så hittade han en till i frysen, men den var nog från förra sommaren, jättetorr och inte så delikat, men en liten bit tog jag i alla fall. Som tillbehör hade vi rostat bröd med vitlök- och persiljesmör. Jag dör så gott det var!

...en mår gött när en får äte gött...

Slutbehandlat och klart

Lite uppdatering om min knöl...

Jag opererade som sagt bort min högra halsmandel, eller tonsill om nån inte vet att det är samma sak, och det konstaterades att det bara var en inflammation i den. Det som var i den var medfött och visade sej ovanligt sent, sa de. Dock ville de ta bort även knölen så att allt var avklarat och inget missat. Det gjorde jag i måndags på dagkirurgen här i Sunderby Sjukhus och fick åka hem samma dag. Jag bad att inte få någon morfin då jag mår så illa av det och mådde hur bra som helst efter op, jag var bara väldigt trött. Håkan fick sluta tidigare och vara med mej, p.g.a blödningsrisken, och gjorde goda varma mackor medan jag låg i soffan.

Allt gick bra. Jag hade hudtejpen på i en vecka och sen skulle stygnen tas bort.

Det har jag gjort för en liten stund sen. De satte på ny tejp som ska sitta på i en vecka och sen ska det bytas ut, i åtminstone några veckor för att huden är så skör och så har de sytt lite omlott och det är en glipa där som måste läka helt innan jag kan sluta med tejpen. Så i några veckor ska jag byta en gång i veckan. Allra helst i ett halvår, om man vill ha ett fint ärr som inte syns, men jag orkar aldrig hålla på så länge, så jag tycker nog att ett fult ärr kan vara lite charmigt.

Jag ska visa såret sen när jag byter själv, med varningstext ifall det är nån som inte vill se. Jag har inte sett det själv så jag vet inte hur det ser ut, om det är groteskt eller ett fint litet snitt.

Men nu är allt klart och slutbehandlat och jag kan leva vidare med vetskapen om att jag inte har nån cancer, än i alla fall. Och en sak till som jag fick på köpet, det är att jag har varit till tandläkaren och gjort en stor undersökning och jag betalade bara 300 kr och behöver inte gå dit igen på ett par år.

Inget ont utan att det för nåt gott med sej.

...så jekla najs alltså...