Jag ska till Umeå

Idag har jag varit till sjukhuset och gjort lite mer undersökning. Jag fick först en tid kl. 8.00 och då var det en patolog som kände och tog prover på knölen på halsen som senare analyserades och jag fick åka hem under tiden. När jag kom tillbaka 13.15 fick jag först vänta en timme och när jag äntligen fick komma in kände de på knölen och kollade näsan och inne i munnen. Sen fick jag en jätteäcklig bedövningsvätska sprutad i näsan så att de kunde skicka in en liten slang med kamera genom ena näsborren och titta nere i halsen. Jag tittade också på skärmen och fick se mina stämband röra sej när jag sa iiiiii samtidigt som jag räckte ut tungan. De kände även på halsmandlarna. Uäääk!
Sen ställde de en massa frågor om alkoholintag, min hälsa och mina familjeförhållanden. Därefter fick jag gå och prata med min kontaktperson som jag ska ha nu en tid, som berättade om vad som ska ske, att jag ska till Umeå för vidare kontroll, de ska sticka mej lite mer, göra ett nytt ultraljud och göra petscanning från huvudet och ner till ljumskarna och eventuellt operera bort halsmandlarna. Så jag kommer få vara där i tre dagar nästa vecka, åtminstone vad de tror. Jag kommer få bo i hotellet som ligger inte så långt därifrån och jag har redan fått med mej hem en kaloririk dryck som jag ska ha som måltidsersättning, för jag kommer ju inte kunna äta nån mat och jag får inte gå ner i vikt. Och så måste jag bunkra upp med glass.
Så nu är det ju bara att hoppas att det inte är nåt allvarligt och att jag bara kommer därifrån ett par halsmandlar fattigare. Men om det är nåt så hoppas jag att det blir upptäckt i tid så att behandlingen tar bort allt som inte ska vara där.
Jag känner mej fortfarande inte orolig. Det tar jag den dagen de säger att jag inte har långt kvar. 

Så min semester kommer alltså att senareläggas, för jag blir ju sjukskriven. Hon frågade till och med om jag ville sjukskriva mej redan idag. De tror nog att jag är oroligare än jag är. Eller så är det nåt allvarligare än jag tror. Jag vet inte, men nog kan jag jobba de här fyra dagarna som är kvar på den här veckan. Håkan går ju på semester nästa vecka, så han är ju ledig när jag ska åka ner. Han ska skjutsa mej dit, men åker hem till katterna igen. Jag klarar mej alltid. Jag får ha med stickning och så kan jag ju lyssna på poddar och ljudböcker. Och eventuellt, beroende på hur det ser ut, så kommer stora storasyster med make och hälsar på, vi får se.

Men med facit i hand är jag ju glad att jag bokade tid för undersökning, för om det är nåt så tror jag att jag får hjälp i tid.

...ja men det blir ju kul att besöka Umeå lite...