♫ Vintern raaasat ut bland våra fjällar...

 Det är Valborgsmässoafton och vi har som vanligt inte varit till nån brasa. Vi har bara chillat här hemma och ätit god mat, pasta med ostsås som jag hade strimlad kalkon, ärter, majs och paprika i, samt pressad vitlök. Till efterrätt blev det vaniljmilkshake med mixad banan i. MUMS!
Sen låg vi i varsitt soffhörn, Håkan tittade på tv och jag låg och tränade mage och ben. Mellan övningarna flåsade jag som en astmatisk flodhäst. Man är inte det man en gång var, måste jag medge.

Varför jag ligger och tränar är inte för att jag är lat, nej sannerligen inte, jag hade mer än gärna gjort alla aerobicsövningarna som jag gjort tidigare om jag bara kunnat. Det är så att jag har sen en tid tillbaka, närmare bestämt ett halvår, fått en släng av hälsporre i höger fot - eller vad det nu är jag lider av - och jag har väldigt svårt att röra mej, till exempel på morgonen, när jag stiger upp ur sängen, då kan jag nästan inte gå. Efter en stund, som genom ett trollslag, så kan jag gå precis som vanligt fram till lunch ungefär. Det är klockan 10.30 för mej. Efter lunch får jag halta lite ett tag, tills jag gått en si så där hundra meter, sen går det lite lättare igen.
När arbetsdagen lider mot sitt slut, och jag ska gå hela långa vägen till grinden, har jag ont igen. När jag kliver ur bilen och ska gå till min port får jag bita ihop för att kunna gå någorlunda normalt.
Sen vill jag förstås lägga mej i soffan och vila, det förstår varenda kotte att man inte sätter igång och städar hemma eller lagar mat eller nåt när man behöver vila foten, och då börjar det om igen, att jag knappt kan gå när jag ska stiga upp, men jag har en krycka intill soffan som jag kan använda om jag vill komma fort fram.
Jag vet inte exakt hur länge jag har haft så, men jag minns i julas, när jag var ledig en vecka, att jag hoppades att det skulle gå över då. Icke sa Martin! 
Jag har köpt såna där halvstrumpor med gele i, det hjälpte inte, det blev bara värre. Därför säger jag en släng av hälsporre, för jag vet inte ens om det är det jag har, fast vissa saker stämmer ju överens med symtomen på det. Därav mitt sparkande och benviftande i soffan, men det är bra, för magen får sitt i samma veva då jag måste spänna musklerna i den för att kunna lyfta benen. Då slår jag ju två flugor i en smäll.
Imorgon är jag ledig, då ska jag hälsa på kära mor igen som inte fått åka hem från sjukhuset ännu, men Håkan jobbar. De vill vara lediga fredag istället, fast då jobbar ju jag. Nåja, det är ju bara en dag så det gör inte så mycket, värre är det till sommaren då Håkan börjar en vecka före mej, så jag kommer få tillbringa min sista vecka ensam på dagarna därute på landet. Men är det fint väder så går det ju bra.
Nu ska jag gå och göra kväller. Tack och god natt.

Liten veckorapport

 Påsken kom och gick och inte en enda Glad påsk-hälsning har jag lyckats förmå mej till att skriva här!
Hur sköter jag mej egentligen?
Inte alls uppenbarligen.

Har det ens hänt nåt här som är värt att berätta? Ja, kanske, till exempel att jag fick aningen för lite i lön. Jag var ledig i mars, tog ut mina fyra semesterdagar som jag hade kvar och eftersom vi får lönen en månad senare så fick jag det utbetalt nu då och jag ser att de har lagt till en ledig dag, alltså tjänstledigt en torsdag då jag bevisligen har jobbat, så det var lite drygt tusen kronor som fattades. Dock får jag ju de pengarna, fast inte förrän nästa månad, men det är ju lite irriterande att man alltid måste detaljgranska lönespecen.
Tycker ni inte?

Nåt annat...? Tjaaa...förutom att det har brunnit ner att parkeringshus i mina barndomstrakter så kan jag väl berätta att jag föll på väg till jobbet, rakt ner i asfalten...ingen snö, ingen is som man hade kunnat skylla på utan det är barmark överallt nu och ändå stupade jag, likt en dyngrak dromedar, och landade på alla fyra.
Det gick bra, jag fick lite ont i händerna, ena knäet och i tricepsen, som jag fick användning av när jag skulle häva mej upp igen och det är muskler som jag med all smärtsam tydlighet inte har nyttjat på länge.
Så nu är det jag som tänker på att lyfta fötterna ordentligt när jag är ute och strollar, gärna att jag tittar ner i marken och inte uppåt på alla flygfän, det är bara det att jag är så glad att se alla måsarna, det är ju så somrigt!

Jag har hälsat på mor min idag, som ligger inlagd på sjukhuset. Det är hennes myelom som härjar och ser till att hon har alldeles för högt kalkvärde i kroppen och njursvikt m.m, så nu får hon dropp och kortison och andra mediciner och hon har fått blod också, två påsar, så nu har hon piggat på sej lite igen. Jag såg skillnad i hennes ögon, det var lite mer liv i henne jämfört med när vi träffades sist och hon låter piggare också när hon pratar.
Det är skönt! 

...nu ska jag gå och göra mej redo för kväller, snart läggdags ju...

Långfredag

 Så har vi snart avklarat långfredagen. 
Vi har inte gjort ett jota idag. Håkan gjorde silltårta, men that's it. Jag har inte ens klätt på mej, utan skrotat omkring i pyjamasen hela dagen. Väldigt skönt har det varit. Långfredagen sägs ju vara en dag där man ska ha tråkigt. Man ska inte göra nånting, och absolut inte ha roligt. Så då har vi följt reglerna riktigt bra här då.
Men imorgon åker Håkan till sitt och jag ska städa här och fixa lite, samtidigt som jag lyssnar på podd eller ljudbok. Just nu har jag Knutbykoden i öronen, enligt Helge Fossmo's version. Helt fascinerande med dessa två narcissistiska psykopater (Helge och Åsa) med sina dårar till anhängare. Frågan är ju vilka som är värst, de få som styr eller flertalet som följer? Och lyder!
Usch! Jag ryser bara jag tänker på det.

Nåja, som ni märker har jag inte så mycket att förtälja så jag avslutar här med en liten bild på den goda silltårtan som vi åtnjutit idag. Imorgon blir det renytterfilé med potatisgratäng. Gott, gott.

...det blir silltårta till lunch imorgon också förstås...finns mycket kvar...  😋

Skärtorsdag

Så var det påsk igen. Otaliga är de ju, som vi redan upplevt, och ännu en vår och sommar är i antågande.
Min femtionionde.

Idag har vi haft sol och runt 15° varmt, tror jag att det var. Så härligt!

Vi har jobbat, Håkan halv dag, eller han slutade samtidigt som jag, och jag jobbar 75%, till de som inte vet, och nu är vi lediga i dagarna fyra. Det ska bli sååå skönt!

Efter att vi varit hem fram och tillbaka, och bytt om och så, åkte vi och handlade den sedvanliga torsdagshandlingen av diverse förnödenheter och lite påskgodis förstås, det blir man ju aldrig för gammal för. 

Vad som också fick följa med hem var en bukett tulpaner att pryda mitt hem med och deeet...var ju...lyckat...?

De har varit i vatten i flera timmar, så jag antar att det är så här de ska vara nu då.

Hängtulpan. Finns det? Jag vet inte...

Men nu är det dags att gå och göra kväller och så får jag återkomma med fler, förhoppningsvis lite mer intressanta inlägg, längre framöver. Nu har jag i alla fall skrivit ett första inlägg här i min nya blogg.

Kram på er, ni som tittat in, och hoppas att ni fortsätter med det.
Sov gott och dröm vackra drömmar ♥