Som jag har längtat efter det här. Att kunna gå till och från jobbet. Nu blir det väl mest från, för Håkan kommer ju skjutsa mej till jobbet, men alltså...det kändes så bra!
Och en sak till som inte är alltför oangeläget är att jag jobbar bara tre timmar nu till en början. De håller på och försöker få till ett schema till mej, så jag ska få mina sex timmar, men än så länge får jag nöja mej med tre och det är så skönt, det känns ju nästan som att man inte ens har jobbat när man kommer hem så tidigt. Idag började jag 8 och var hemma 11.30. Imorgon börjar jag strax före 7 och kommer vara hemma före 10.30. Härligt!
Vintern är här och jag tror den är för att stanna. Jag ska börja med lite julpyntning i helgen, för nästa vecka åker vi till ranchen igen och då blir det julpyntning där till första advent och jag vill ju att det ska vara färdigt här då, så att det blir lite tidigt i år är nåt som grannarna bara får svälja.
Inte för att jag tror att de störs så mycket av det, men alltid är det nån som sätter morgonkaffet i fel strupe. Som när jag, så där i mitten på november, stod och sålde lussebullar åt Skogaholm, i Hemköp när jag jobbade där innan de la ner butiken, så kom det en glad gubbe och undrade vad det var för gott jag hade, men när han såg vad det var utbrast han: Nä-äh, det här var ändå droppen!! och så marscherade han ut ur butiken och vägrade handla där för det.
Själv blir jag jätteglad när jag får köpa julmust och saffransbullar av olika slag redan i november, då får jag ju njuta av det lite längre.
Nu ska jag fortsätta titta på tv och vila mina stackars onda ben. Man blir ju bara sämre med åren och att promenera med lite halvstela ben, då det kan vara blixthalt fläckvis, är nåt man inte vant sej vid ännu. Och jag vet faktiskt inte om jag hinner bli det denna vinter, jag hoppas verkligen, men man är inte som man en gång var längre.
