Laga mat och baka

 Idag har jag gjort nåt som jag inte gjort på länge. Jag har bakat karelska piroger. De är så goda.
Det blev inte så många, bara 18 stycken, men det räcker, för det är inte den enklaste bakning man kan tänka sej och att göra mycket med alla dessa olika steg orkar jag inte.
Först ska man ju göra degen. Den är väldigt simpel med bara vetemjöl, rågmjöl, vatten och lite salt. Den knådar jag ihop och rullar sen till bollar som jag kavlar ut, klickar på risgrynsgröt och sen nyper man upp degen så det ser ut som små mockasiner. Därefter lägger man dem på en ugnsplåt och in i ugnen. När de gräddats färdigt låter man dem svalna något innan man doppar dem i smörvatten. Det är det som får brödet i pirogerna att mjukna en aning, annars är det som knäckebröd typ.
Ja och före det ska man ju koka gröten som måste kallna helt och hållet, så den ställde jag ut på balkongen ett par timmar.
Så ni förstår ju att jag inte gör mer än runt 20 stycken åt gången, men nu ska det bli lite oftare i alla fall. Nu ska inte rågmjölet få bli så gammalt att det bara är att kasta.
Jag skulle vilja prova att baka knäckebröd också, så det kanske blir det nästa gång.

Sen gjorde jag köttfärssås på hjortfärs. Det gillar inte vi, men jag provade sätta den i mjölk och det smakar faktiskt inte mycket vilt om den då. Dock ska jag hålla mej till vildsvinsfärs, den är mycket godare, smakar mer som nötfärs, men magrare. Så mager att den inte hårdnar i kylen. 
Nu har vi i alla fall hjortfärssås och den måste vi äta upp, men som sagt köper vi den inte mer.
Tänk vad det är lustigt att köttet är så gott att äta, men inte färsen. Varför är hjort- och älgfärs så oaptitligt - för att välja ett finare ord - när köttet är så gott? Är det för att större delen av köttet kommer i kontakt med syre när det mals? Blir det en reaktion i blodet då? 
Så många frågor, men inga svar.
Kan någon som vet svara på detta, snälla.

Tack och puss!

...men pirogerna var så goda, dock är jag inte döförtjust i äggsmöret, men ville åt proteinerna... 😏

Då ska man inte vara kvar

Jag har ju inte sagt till nån om min uppsägning som faktiskt gjordes redan i juni. Jag sa till om det på jobbet den nionde och det skulle skrivas på papper som det tog två veckor för dem att få fram. Kanske ville de se om jag verkligen menade allvar. Till slut påminde jag om det och den 30 juni skrev jag på. Uppsägningen var från och med
1 augusti, så de första sex arbetsdagarna av uppsägningstiden var under min semester. Ingen visste något mer än jag. Jag ville inte säga nåt förrän min allra sista dag när Håkan hämtade mej.
Då skulle han få veta att det var för allra sista gången. 

Jag hade skrivit in datumet på min sista arbetsdag i kalendern på mobilen, jag var så förväntansfull. Och dagen innan, när jag stod och diskade tror jag att det var, så hör jag hur det plingar till i min mobil. Håkan som satt intill den frågar varför det står "min sista arbetsdag imorgon"? 
Jaha, så typix! Det var ju bara att berätta och Håkan tog det hur bra som helst.
Inga välmenta förmaningar eller nåt. Skönt! 
Men vad ska han säga? Det är mitt liv, inget han drabbas av. Han betalar sitt, jag betalar mitt. Det enda vi delar är matkostnaden, så för honom blir det ju ingen skillnad.
Det är bara jag som får mindre i plånboken, men bara för ett tag.

Och nu kanske ni undrar varför jag helt plötsligt slutade då jag trivts så bra, men jag gjorde inte det sista halvåret. Det var några som blev så konstiga och från ena dagen till den andra sa de bara hej, från att ha pratat och svamlat och "småjävlats" med mej och gjorde att jag trivdes så bra.
Ett par (kanske alla?) trodde att jag smet tidigare från jobbet. De kom och ifrågasatte min arbetstid och "glömde bort" att jag jobbade deltid och att jag faktiskt hade två ställen till utanför detta, så de stirrade storögt när jag var på väg dit, väldigt tydligt så att jag skulle veta att de hade ögonen på mej.
 Några som varit så trevliga var helt plötsligt respektlösa och gick helt emot det jag sa (ang. mina göromål), + en massa annat som egentligen var småsaker, men som blev stort när man la ihop allt, som gjorde att jag gick och var irriterad hela dagarna, istället för glad som jag alltid annars var.
Småsaker, men som ändå visade vilka de är. Som gjorde mej så besviken.

Det blev i och för sej bättre mot slutet, de kom och ville prata och svamla, som de alltid gjort, men jag kunde bara inte vara trevlig tillbaka. Jag gillade inte längre dem som hade varit så trevliga i alla år. Jag ville bara be dem fara åt helvete. Och då ska man inte vara kvar.
Jag tappade också lusten till allt arbete. Jag gjorde ju det jag skulle, men högst motvilligt.
Och då ska man inte vara kvar.
Jag hade tappat lusten att gå dit. Och då ska man inte vara kvar.
Hade det varit nåt tillfälligt så hade jag stannat, men jag kände så i ett halvår och då ska man inte vara kvar.

Det är en sak jag har lovat mej själv att aldrig stanna på ett ställe som jag inte känner glädje att gå till.
 Att gå och vara irriterad varje dag är inte bra. 
Dock hade jag ju flera andra där som inte ändrade sitt sätt mot mej, som alltid var lika trevliga och gulliga, som visade respekt och dem saknar jag ju, men inte så mycket att jag vill tillbaka.
Fast visst hugger det till litegrann när man lägger undan sina arbetskläder och vet att de kommer jag aldrig att använda mer, men jag får väl nya, på ett annat ställe, kanske snyggare till och med.

 

...eller så kanske jag kommer göra nåt helt annat nu, vi får se...  😊

Livstecken

 Efter att ha varit hemma på min gata i stan en vecka har vi återkommit till ranchen och stannat en vecka och har en dag kvar här innan vi åker mot stan igen. Det är ett evigt åkande hit och dit.
Varför vi kom tillbaka var för att det ju varit riktigt soliga, fina dagar, om än kalla med temperaturer runt 10°, men katterna, mest Alma, har ju velat vara ute. Och jag har varit ute och klippt ner pionerna och täckt dem med lite löv ifall det blir en köldknäpp innan snön kommer, fast jag lämnade två som är så gröna och fina ännu, men jag ska klippa ner dem innan vi åker imorgon. Sen har jag tömt alla krukor och byttor med lobelian som jag lämnade kvar, för de var också gröna fortfarande, men nu hade de inga blommor mer än nån enstaka och vi måste ju få tömma allt. Men tänk vad härdiga de är, lobelian, pionen och även grusnejlikan som fortfarande blommade så fint i en av krukorna, fast det var bara en liten, liten buske, men ändå, att den fortfarande blommar trots att det varit minusgrader på nätterna.
Imorgon bär vi bort grinden, Håkan har stängt av vattnet, utemöblerna ska bäras bort och ställas mot väggar. Ja, sen är det bara för vintern att komma. 

Idag ska jag tvätta badlakan och byta sängkläder och tvätta dem, så det är rent och bäddat när vi kommer nästa gång, vilket blir nästa månad, för vi kommer att vara här ungefär en vecka i månaden eller om det blir varannan, vi får se. Inte för att katterna vill vara ute på vintern, men bara för att vi ville det, Håkan för att han bor här och jag för att jag tycker det är mysigt så här före jul att pynta och göra fint. Elda i brasan och sånt där. Och så slipper vi bära så mycket mat fram och tillbaka utan bara lämna, för vi äter det när vi kommer tillbaka. Sen är det bra att träna katterna att åka bil, så de förhoppningsvis inte är så skärrade varje gång vi ska det. De hatar att åka bil och det går ju inte om vi ska iväg med stugbilen på somrarna. Framförallt inte sen när Håkan är pensionär och vi åker lite längre, då måste de vara vana, för då blir det långa stunder i brummandet. 

Ja, det var ett litet livstecken från mej, vi lever och har det jättebra. Jag har inte berättat att jag har slutat mitt arbete, redan sista augusti, men jag ska börja söka vikariat nu. Jag ville inte vara kvar på SSAB och såg ingen annan utväg, eftersom jag har varit i stan innan och lämnade dem, så då kan jag inte komma tillbaka och kräva att jag ska få de bästa ställena, som jag hade då, jag hade ju ställen som jag fick byta bort och som jag absolut inte vill tillbaka till, och jag kanske skulle bli tilldelad dem om jag ens fick komma tillbaka, det är ju inte säkert. Sen var det bara sjukhuset och vårdcentraler kvar och det vill jag inte ha. Alltså sa jag upp mej och ska börja söka vikariat på andra städbolag, men ska också fråga på AF om det finns nåt annat man skulle kunna hitta på, så här i slutet på arbetslivet, man blir ju inte piggare direkt. Hur som så är det inte så jättekul att vara hemma hela dagarna, jag saknar den sociala biten och att få komma bort en stund. Hade Håkan också varit ledig hade det varit en helt annan sak.
Nåväl...nu vet ni det. 
Nu är det bara att börja denna lördag och önska alla en god helg ♥

... ♫ snart så är det vinter, snart är vintern här ♫ ... 😊