Nu är vi på landet och Vilma och Alma har fått vara ute en stund. De hade ju fått vara längre också, men båda gick in runt halv fem-snåret och verkar väldigt trötta. Vet inte om de är jet-laggade efter den långa *host* resan eller om det är den friska luften som sög musten ur dem.
Nåväl, vi har i alla fall anlänt till vårt sommarboende.
Tänk vad skönt om semestern också hade börjat. Fast inte att den hade varit slut om fyra veckor, utan fortsatt ända till slutet på augusti, det hade väl varit nåt?
Men nä, det är sju veckor kvar att arbeta, sen är det semester i fyra veckor och det är ju alltid något. Man ska inte klaga.
Det som jag varit mest spänd på att se är huruvida pionerna, alltså rötterna som jag planterade ut sent i höstas, har klarat sej. Och till min glädje kommer det upp på fyra ställen, men två kan ha frusit, för det var ju så att jag fick en rot med bara ett öga och nåt yttepyttelitet som man kunde ana var ett öga och de lovar ju 3-5 ögon på varje rot, samt att det saknades en helt och hållet, så jag fick tillbaka lite pengar och två nya rötter, som jag inte minns om det var nåt helt annat eller likadana som jag beställt.
Jag fick dem i november. Det hade inte kommit nån snö, men det blev ju jättekallt alldeles strax efter jag grävde ner dem, och jag la en skyddande hög med löv över dem alla, så nu undrar jag om de bara är lite sena eller om de dött. Det är bara att vänta och se. Jag är glad att fyra lever i alla fall.
När vi skulle åka hit, och packade kläder och mat vi skulle ha med oss, frågade jag Håkan om han ville ha sina Bragokex med sej.
- Nä, de blir väl inte gamla, svarar han.
- Jo, men det kan de bli, tänk när det är sån där...sursommar...?? säger jag som inte kommer på vad det heter.
- Jaaa, säger Håkan, jag vet vad du menar...vattentorka!
Ja, det var ju inte ens nästan rätt, men det är så vi kommunicerar med varandra. Hur som, bragokexen fick hänga med, för de blir ju som sagt inte lika krispiga och goda efter en rötmånad.
...de där ni ser på bild är en pion, de andra är runt hörnet till vänster... 😊