Duvhök på besök

Jag har inte berättat om duvhöken som besökte vår gård härförleden. 

Den kom för att fånga sej ett skrovmål, nämligen en skata. Vi har en hel familj som bor här och som vi matar då och då, men inte för mycket så de lär sej skaffa mat på egen hand.
Duvhökar äter tydligen inte bara duvor, utan även skator står på menyn. Till och med hägrar kan de ta.
En häger är ju inte direkt nån liten fågel. Duvhöken är inte större än en korp.

Den hade siktat in sej på en av skatorna. Kanske den äldsta, kanske var den skadad, men det var en och samma som den jagade, de andra lät den vara. De såg inte heller särskilt oroliga ut och flög iväg bara när duvhöken kom farande efter den här särskilt utvalda stackaren. 
Undrar om den fick den? Vet inte, bara att det lugnade ner sej efter en stund.

...bilden är inte särskilt bra, tagen med mobilen genom ett skitigt fönster...  😄

Aningen besviken

 God morgon!
Eller kanske jag ska säga god förmiddag, vi har väl varit uppe ett tag nu när klockan hunnit bli 08.20.

Vi åkte i alla fall tillbaka till Dålakajen, men det var tyvärr inga fåglar kvar. En svan hann vi se, men innan kamerorna var riggade och klara flög den iväg. Håkis hann få ett par mindre bra bilder på den, men det var allt. Det enda som rörde sej var några skräddare som tog sej fram på vattenytan. 

På vägen hem tog vi E4an till Måttsund för att se om det kanske satt nån ormvråk på nån stängselstolpe, för det är inte alltför sällan de gör det, men inte heller det kunde de jävla flygfäna bjuda på, så när vi vände tillbaka igen tog vi en annan väg och där såg vi tranor ganska nära vägkanten. Alltid något!
Jag bad Håkis stanna en bit bort för att inte skrämma dem och mycket riktigt flög de iväg när vi passerade dem. 
De är också mäktiga när de flaxar iväg med sina stora, breda vingar. Tog dock ingen bild på det.

Nästa helg vill jag åka till den där kajen igen och se om vi har bättre tur. Jag SKA ha en närmare bild på en örn, jag tänker inte ge mej!
Kanske vi åker på eftermiddagen i veckan...
Eller senare idag...

...tillsvidare får jag nöja mej med dessa tranor...så magnifika varelser...  😍

Det är nästan så man blir religiös

Jag är en sucker för vackra himlar, det vet alla som följde mej i min gamla blogg på Wordpress. Här har jag inga följare alls mer än Håkis och syrran. Jag har inte länkat min nya bloggadress där, så de vet inte om den här bloggen. Det gör i och för sej inget, men det gör ju att jag inte bloggar så ofta då. Inte för att jag bloggade mycket där heller på slutet, men här känns det som ingen idé att skriva om saker som alla mina två följare redan vet.
Nåväl, vackra himlar var det...i torsdags, tror jag att det var, såg himlen ut så här när vi kom hem. Jag tycker det är så läckert när solen skiner ner genom molnen med så där synliga strålar.
Det är som mäktigt på nåt vis. Det är nästan så man blir religiös...eller kanske inte, men ni fattar. 
Ja, hoppas ni gillar min fina bild då, syrran och Håkis, mina enda läsare. Tack för att ni finns.

 

...nä, jag vet...inte ett dugg synd om mej...fast jo, lite synd är det nog ändå...  😪😆😟

Jag hade inte många följare på Wordpress heller, men si så där en 40-50 st unika läsare nästan varje dag hade jag i alla fall. Det var tillräckligt många för mej. 
Fast vad kan jag förvänta mej som skriver så sällan.

Besöker Dålakajen

 Idag åkte vi en sväng till Dålakajen här i byn - där ångbåtar plockade upp passagerare och körde mellan Luleå och Piteå förr i tiden - och skulle kolla lite.
Då såg vi en örn som flög omkring innan den landade på marken. Den var förstås så långt borta att det var svårt att få en bra bild, men jag har försökt att redigera med skärpa och fokus så att den ska synas bättre.
Vi hade en örn häromdagen, som flög alldeles ovanför huvudet på mej, här hemma på gården, men den var också så högt upp att jag inte fick nån bra bild, mobilen är ju inte den bästa att zooma in med.
I alla fall så kom Alma in och jamade och jamade och ville att jag skulle komma med ut och när jag gjorde det tog det inte länge innan jag såg örnen segla däruppe med termikvindarna i cirklar, och flaxade inte en enda gång medan jag tittade. Undrar om det var det Alma jamade om.
Hon kanske hade sett den och var lite rädd...jag vet inte.

Hoppas jag får en riktigt bra bild imorgon, de är ju så maffiga ♥

Vi såg också svanar och andra sjöfåglar och ett par tranor ser jag nu också med huvudena under vattnet...? Brukar de göra så?
De kanske behövde tvätta håret?

Det var i alla fall kul att se dem så vi ska åka dit imorgon bitti, om vädret tillåter, med våra bättre kameror, så kanske vi får riktigt fina bilder på fågellivet. Vi har ju inte så länge på oss nu, de flyttar snart till varmare ställen, men än så länge har vi rätt så varmt så därför har de dröjt kvar. Det är ju här de hör hemma, där de vill vara och bo, men då det är en lång vinter och ingen mat så måste de ju flytta.

...det brukar finnas många örnar där och allra helst tidigt på morgonen...  😊

Hösten är här

Idag är det sista augusti, sista dagen i sommarmånaden. Imorgon börjar hösten och det blir allt kyligare och mörkare för varje dag. Löven gulnar i träden, fåglarna samlas inför flytten, spabadet är tömt på vatten och en del sommarblommor har gett upp medan andra fortfarande stretar emot och vill så gärna få blomma alla de knoppar som ännu inte slagit ut.

Det blev inte många inlägg den här månaden, bara den första och sista.
Två ynka inlägg på en hel månad! Måste ändra på det...

Jag har klippt gräset idag för sista gången i år, tror jag, om inget mirakel sker och vi får nån indiansommar kommande veckor.

Nu har Håkan fått bort de nedfallna grenarna från björken som gått av i vårstormen, så nu kan jag putsa fönster, innan det blir för kallt, utan att de bossas ner på en gång. Och hemma i stan behövs det också putsas då jag inte gjort det vare sej i höstas eller i våras. Vi kom hem så sent förra året, inte förrän i november, och i våras kändes det menlöst när vi ändå skulle åka iväg snart, så det behövs verkligen, som sagt.

Sen är det dags igen att kolla tuttisarna. Det ska jag göra på torsdag nästa vecka. Ser inte direkt fram emot det, men inte heller gruvar jag mej, jag kan lika gärna göra det, det är ju gratis och en stor förmån för oss kvinnor i Sverige. Det gör bara lite ont när de plattas till, men det går ju så fort.

Nu ska vi göra kväller och huppe i sänga, imorgon börjar en ny vecka, första höstveckan.
Hoppas på fint väder ändå. Det gör inget om det blir indiansommar eller brittsommar, vilket som, bara det är soligt och varmt och fint. Jag vill inte ta farväl av sommaren riktigt än.
Kram på er alla ♥
 

...men mysigt ändå med mörka kvällar så man får tända alla lyktor ute...  😊

Jordgubbstajms

 Nu har vi äntligen fått äta jordgubbar några kvällar i rad, men det tog en evig tid för dem att mogna. Det beror nog på att juni och början på juli var så kall och sen kom plötsligt de soliga, varma dagarna, lagom till min semester, som gjorde att de små karten växte och mognade alldeles för fort, så de är lite surare än vanligt, men några är riktigt söta och goda. Och de är så där härligt röda, som färgar gräddmjölken rosa och är så god att dricka när gubbarna är uppätna.
Och man måste kolla riktigt noga under alla blad, för jag såg igår att jag missat riktigt stora, fina bär som börjat ruttna. Tråkigt, men vi får ju så mycket ändå så lite spill gör egentligen inget. 
Vi turas om att äta dem med vaniljglass också, som är jättegott, men jag tror jag föredrar med gräddmjölk. Det blir inte lika sliskigt sött då, när man får välja mängden socker själv.
Och nu känns det så mycket lyxigare med eget jordgubbsland med tanke på hur dyra de blivit.
Att varje kväll gå ut och plocka en dryg liter känns som att man sparar hundralappar.
De är nyttiga också, de innehåller massor med C-vitamin, mineraler, kostfibrer som stabiliserar blodsockret och de innehåller rikligt med antioxidanter som skyddar mot hjärt- kärlsjukdomar, cancer och till och med alzheimer och parkinson. Så har ni en tomt, odla jordgubbar vettja! 

 

...älskar vårt jordgubbsland och ska nog utöka också så vi kan koka sylt och frysa in till vintern...  😍

En kort jungfrusväng

Så var det då äntligen dags att åka iväg för första gången med husbilen. Jag packade och packade, sprang fram och tillbaka mellan hus och husbil - eller stugbil som stora storasyster kallar den - i mitt anletes svett. Det var mat både i kyl och skafferi, godis, kläder, alla toalettgrejor man behöver, mediciner, hälsokost, saxar och andra köksattiraljer, nagelknipsare, klädborstar, tallrikar, glas och bestick, stekpanna och kastruller...ja allt som man kan tänkas behöva i cirka en veckas tid borta, skulle in i skåp och lådor.
Vi åkte iväg och katterna gillar ju inte att åka bil i allmänhet och Alma i synnerhet, men då hon inte behövde sitta i transportburen gick det ju lite bättre, men vi hade dem öppna i sängen så de kunde hoppa in där ifall de ville. Vilma låg och tittade ut där bak. Så jäkla söt!

Vi styrde kosan mot Skellefteå där vi tänkte börja med att hälsa på hos kära stora storasyster med make. Håkan var så lycklig när Vilma hoppade upp i hans knä. 
Där blev vi bjudna på tonfiskpastasallad och rostat bröd och vi som inte ätit nåt på hela dagen blev ju överlyckliga. Annars hade vi fått åka på nån grill eller nåt.
Senare fick vi jordgubbspaj toppad med citronzest och marockansk mynta (tror jag det hette) till kaffet, som serverades med vaniljsås. Supergod!

Ännu senare, strax innan läggdags, såg vi på väderleken att det skulle bli regn i mest hela Norrland.

Okej, det gör väl inget om det regnar en dag, men så kollade jag min SMHI-app på morgonen och såg att det kommer regna varje dag ända ner i Gävle och längre ner än så ville inte Håkan åka, så det såg ju inte så ljust ut för vår resa. Vi vill ju inte bli sittande inne i husbilen hela dagarna, både för vår skull och katternas, så vi styrde kosan hemåt igen  😄

Men vi fick ju en rolig eftermiddag och morgon hos syrran så det gör inget. Och lilla storasyster kom också förbi en sväng på hemvägen från Norrtälje, så det var kul att vara alla systrar tillsammans en stund.
Vi får helt enkelt åka nästa sommar och hoppas att det är bättre väder där nere då. 

...det kommer ju regna även här, men det blir sol också...och här hemma gör det inget om det är ruskväder... 

Vacker slända

Jag såg en så fin slända. Den var skimrande petroleumblå med svarta vingar.
Den var väldigt skygg så jag fick inte komma nära, därför blev inte bilden helt skarp, för jag var tvungen zooma in rätt mycket och då räcker det med minsta darrning från objektet för att det ska bli oskarpt, men tyckte ändå att den funkar att lägga ut. Man ser ju vad det är om än man blir lite groggy av att titta på den.

Den flög inte lika graciöst som en riktig trollslända, som hoverar likt en liten helikopter, utan fladdrade omkring som en vimmelkantig fjäril. 

...det är en blå jungfruslända...  😊

Det blommar

Nu har det äntligen börjat blomma lite i pallkragarna.
Det är den låga rosenskäran och de är så små och söta. En och annan blåklint har också slagit ut.

Och det är massor med knoppar.
Jag sådde dem ju i början på juni för att kunna njuta av prakten sen på min semester.
Jo just det! Nu blommar de och snart ska vi åka iväg.
Nåja...de är väl kvar när vi kommer tillbaka, förhoppningsvis. Om de inte har dött drunkningsdöden, för det ska tydligen regna varje dag nu, typ hela nästa vecka. 
Man får hoppas att det bara kommer lite varje gång. Bara så det håller plantorna fuktiga och inte dyngsura.

 

😊   ...den självsådda grusnejlikan blommar också nu...så kul...  

Hägnan

 Idag var vi till Hägnan igen, som vi brukar varje sommar, men nu var det ett nytt litet torp där som vi inte sett tidigare, eller åtminstone tror vi inte det, inget vi minns i alla fall. Vi börjar vara så gamla!

Dit in fick man inte gå, bara titta genom en nätdörr med hänglås på, men jag fick några bilder i alla fall.

Jag tycker det är sååå mysigt!! Jag skulle nästan ge vad som helst för att få bo så här.

Men jag skulle nog inte ha sängen i köket, bara om det var enda stället med värmekälla på vintern. Det fanns ett rum till på andra sidan hallen, men jag tror att de hade sina husdjur där. Eller nåt. Det var inte inrett i alla fall, men det skulle jag göra till vardagsrum och så skulle ett pyttelitet rum, som bara rymde en säng, få vara sovrum. Man behöver ju inte så mycket där man sover.

Det är så fint och jag älskar fönstren!

Ett litet torp alldeles intill skogen. Med höhässjor alldeles inpå knuten. Ååh...det är livet det.
Katterna skulle få springa fritt. Och så skulle vi ha en hund. En gårdvar. Och alla grisar, getter, fjällkor och alla andra djur som finns där skulle vi ha. Så härligt!

...får skulle vi ha också så jag fick göra mitt egna garn...hur najs?...  😊

Äntligen ett åskväder!

Nu fick vi äntligen lite regn och som en bonus ett åskväder på köpet. Eller lite och lite, det har regnat rätt så ordentligt. Det blev som bara lite tystare en stund och sen drog det igång igen med blixtar och dunder.
Och jag ÄLSKAR'T!!

Vi var hos kära mor och hade med oss rökt öring som vi åt av och jag höll precis på att vattna blommorna ute när det började mullra i fjärran. Vi stod en stund och njöt av den svalkande vinden och åskvädret som kom allt närmare. Då kom vi på att vi hade alla dynorna ute så vi fick bråttom hemåt och hoppades på att det inte hunnit dit ännu.
Dock hade det nog börjat där, för regnet stod som spön i backen ju närmare vi kom.

Och mycket riktigt, alla dynorna, madrassen i soffan och kuddarna var dyngsura.
Så även min stickning som jag suttit med på morgonen när det var skugga där. 
Så nu är det ju inte utan att jag längtar till det blir sol och varmt igen så man kan ställa ut allt på tork. Stickningen får jag vänta med i några dagar.
Och ja, vi får ju skylla oss själva som lämnar allt ute när vi åker iväg, men va fasen...det stod 10% risk för regn. Inte fasen visste jag att det betyder "med garanti".

Men det är så värt. Oj som vi har längtat efter regn och lite svalare temperaturer. För visst, det är härligt med sol och värme, men mellan 28° och 31° två veckor i rad är lite väl i överkant. Och vi har fortfarande 28° regnet till trots och nu har det även slutat blåsa, men imorgon skulle det bli svalare. Runt 23° ungefär. Och mulet.
Så det blir ta-itu-med-hushållet-väder.
Kan behövas. Har inte gjort ett jota här i den gassande värmen.

Och på måndag åker vi iväg med husbilen...

...fan, det var ju riktigt snyggt med det där mörkbruna...ska jag måsta ta och betsa allt det där nu?... 😅

Pionen

Nu har pionen äntligen slagit ut. Så himla fin! Och jag tror att det blir den enda. Den har en liten, liten knopp till som det aldrig kommer hinna bli nåt med. Och de andra har inte ens knoppar, så de blommar förhoppningsvis nästa sommar då.
De som står till höger, närmast syrenen, måste jag flytta på, för de står i skugga mest hela dagen och det ska tydligen inte pioner göra, de gillar mest soliga ställen, så det får jag göra i september nån gång.
Nu längtar jag till de blir lite buskigare och får många blommor. Så vackra! Älskar pioner!!

...den här är en Kansas och har ingen doft...  😊

Sommarvärme

 Nu har sommaren kommit i samband med min semester. Vi har sol från klarblå himmel och ca 30°. Alma söker sej till skuggan och ligger mest och slappar, men lite orkade hon i alla fall busa med mamma 😄

...min stickning ligger uppe på soffan... 😅

♫ Säg vad är det för dag...

 ...är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag,
för det är Almas födelsedag, hurra, hurra, hurraaaa ♫

Grattis älskade lilla skruttunge. Nu är du en stor dam på 6 år.
Oh my god...time flies!

...hade du inte varit så kräsen hade du fått en kattårta, men du tycker ju inte om typ nånting... 

Fössta åskan, fössta tosstan i juli

Idag kom sommarens första åskväder. Vi åkte och handlade när Håkan slutade och det var ju grått och mulet och man såg riktigt svarta moln uppe i fjärran, så jag sa till Håkan att det blir nog åska, för det var lite kvalmigt i luften också. Inte varmt så, men ja...kvalmigt.

Ungefär halvvägs till byn började det regna. Lite smått så där, men som snabbt övergick till ösregn och därefter till skyfall. Det formligen forsade ner och avtog bara litegrann när vi var framme och skulle bära in kassarna. Jag ville sitta kvar i bilen först, men så tittade vi på varann och så bara öppnade vi dörrarna och klev ut i plasket.
Lite småmysigt ändå.
När vi kom in fanns inga katter vid dörren som hälsade oss välkomna och ville gå ut som i vanliga fall, nej, de låg och tryckte under soffan, men Vilma kom fram efter en stund. Jag kan tänka mej att det högljudda smattrandet var skrämmande bara det.
Då blixtrade det till och kort efter small värsta åskknallen, så det låg nästan precis ovanför. Allting slocknade för några minuter, men så kom elen tillbaka igen och varade ända till nästa blixt. Då försvann elen igen, så vi fick varken kaffe eller lagad mat förrän den kom tillbaka cirka en timme senare.

Nu har vi i alla fall fått bägge delar och jag har varit ut en runda och kollat alla blommor och min lilla sådd för att se att de har överlevt hällregnet och det hade de.

Ganska skönt ändå att slippa gå ut och vattna sen.

...pionen har inte slagit ut ännu, men är nog inte så långt kvar...  😊

Midsommar

Idag har vi mest bara chillat. Klockan var vid lunchdags innan jag fick på mej kläder och gjorde morgontoalett.
Då åt vi sill och gravad lax med färskpotatis och kokta ägg samt en klutt mimosasallad. Det var faktiskt riktigt gott.
Vi köpte Klädesholmens löksill. Mycket godare än både Abbas och Garants vill jag säga. Smakar mera hemmagjord.

Strax ska vi laga middagen. Håkan ska grilla fläskytterfilé som legat i marinad sen igår. Och jag ska steka vildsvinsytterfilé i mycket smör, för den är ju så mager så den behöver få lite fett på sej för att smaka gott.
Det hade blivit alldeles för torrt att grilla...tror jag.
Till det ska vi steka av den kokta potatisen och göra nån sås, blir väl bea mest troligt, och lite sallad också. Det blir nog gott. Någon jordgubbstårta blir det inte, men vi har ätit kanelbullar till kaffet mellan lunch och middag.

Vi har ingen värme...idag heller...och många går på semester nästa vecka.
Jag börjar förstå folk som vill åka utomlands på sommaren.
Jag med mina värmevallningar tycker ju förstås att det är jätteskönt. Jag klippte gräset alldeles nyss, iklädd mjukisbyxor, en stickad tröja och tjocksockar. Känner mej otroligt somrig. *ironisk*
Fördelen med detta är ju att man slipper plocka undan vinterkläderna och ta fram sommarkläderna.
Numera är det samma sak.

Och med det sagt vill jag önska alla en glad midsommar. Trots allt.
Ät gott, drick med måtta, det kommer en dag imorgon också, då vill du vara fräsch.

Kram till alla ♥

...inte ens syrenerna har slagit ut än, det brukar de ha gjort vid det här laget...

Alma Apport

Förr i tiden, alltså inte way back, men si så där en 2-3 år sen, älskade vår lilla Alma att apportera hårsnoddar som vi sprätte iväg så de flög utmed hela vardagsrummet, eller från datarummet ut i köket. Hon var en mästare på att hitta dem, om hon inte hängde med att se var de landade. De kunde hänga bland kökshanddukarna, men idogt sökte hon igenom varenda kvadratcentimeter och låg de inte på golvet så sökte hon igenom allt ovanför. När hon hittade dem slog hon ner dem till golvet, tog dem i munnen och kom med bestämda steg tillbaka med dem och la dem i närheten av våra fötter, till våra rungande komplimanger.
Idag gillar hon mest att bara söka dem, antagligen för att hon har blitt en lat liten dam och vill inte springa så mycket längre, men en liten stund går bra. Så nu hänger vi dem lite här och där och när hon känner sej rastlös går hon en liten sökrunda och när hon hittar dem sprätter HON iväg dem och lämnar dem på golvet tills VI tar upp dem och hänger dem på ett nytt ställe.

Och som vanligt har hon inga problem att hitta dem. Det är bara om det är på nåt mörkt ställe där vi knappt ser dem själva, då kan det ta så lång tid för henne att hitta så vi hinner flytta på dem och lägga dem på nåt lättare ställe.

Hon har även ett långt, svart snöre som hon gillar väldigt mycket, som Håkan brukar hänga på olika ställen för henne att hitta och hon har gjort det till sin grej att söka på natten, eller just när vi ska sova. Sen när hon hittar den kommer hon, högljutt deklarerande: - Mjau, mjauauau, mjauau, mjau, som betyder: - Pappa, jag har hittat den, jag har hittat den! Så hoppar hon upp i sängen och ger honom snöret.
Och pappa berömmer som vanligt och lägger snöret åt sidan för att åter gömma den nästa dag. 

...nej, vi kan inte nyttja henne som sökhund, för det är bara snoddar och snöret hon söker...  😄