Annars så gillar jag vintern

Den här veckan har det snöat och töat om vartannat. Det kommer mer snö och sen blir det plusgrader. Jag hatar det! Att traska i slask är bland det värsta jag vet. Sen fryser det på och blir knaggligt och halt och man vill absolut inte falla och landa på den taggiga ytan. Huuujedamej! Jag kan riktigt känna hur ont det skulle göra. Och det sandas och grusas överallt bara för att smälta ner under slasket sen, så det är halt igen dagen därpå. Ett evighetsgöra med andra ord.
Kunde det inte bara få vara en si så där -7° med nertrampad snö som är lätt att gå på och inte halt, såvida de inte varit och plogat så det är sådär blankt och eländigt.
Ja, ja...men annars så gillar jag vintern.

Vi var hem till kära mor igår och åt lutfisk. Det brukar vi inte göra till Lucia, utan närmare jul eller dagarna efter, men nu blev det så, för vi ska ju till henne på julafton också, så blir det lite mer spritt. Det var i alla fall så gott och jag är så glad att jag hittade den på Lidl, för lilla storasyster har inte hittat det nånstans.

Idag ska jag tvätta våra arbetskläder och lite annat och så blir det lite dammtorkning och dammsugning och så ska jag skura efter det. Det är vad som står på agendan och sen ska jag sitta i soffan med stickningen. Och spela Zen Blossom på mobilen.

Håkis ska eventuellt åka och hämta en kökssoffa som är till skänks nånstans i byn, för vi vill gärna ha en. Får se om den är kvar. De har inte svarat på hans meddelande ännu.
Hoppas!

 ...så trist när träden blir så svarta, jag vill att de ska vara frostigt vita... 

Granen står så grön och grann i stugan

Så har granen kommit upp även här på ranchen och Håkan, som ändå skulle in till Storheden, köpte en granfotsgömma hit också. Han hittade den på Clas Ohlson för en jättebillig peng, under 300 kr, men minns inte exakta summan, så det var ju jättebra. Vill man inte ha den au naturale så kan man ju måla den vit, eller betsa mörkare, hur man nu önskar. Och man kan klä granen innan man sätter dit den, för den är i fyra bitar som man krokar i varandra, jämfört med min som är hel och man måste ställa in granen där innan, för det är så bängligt att lyfta en klädd gran, utan att sabba nåt.
Men så här blev resultatet i alla fall och vi tycker den är jättefin. I år blev det både röda, silver, guld och vita pumlor, julkulor alltså, och det passar ju hur bra som helst ihop.
Och här är det gammaldags julgransbelysning, precis som jag vill ha.

...och precis i skrivande stund ser jag att en lampa har slocknat i den också...typix...

Från oss alla till er alla...en riktig DUL

Nu tar vi helg, gapa och svälj!

Vi har hunnit vara hemma i en timme ungefär och ätit och allt. Håkis stekte ägg till mej som jag avnjöt tillsammans med en knäckemacka med keso och kravlös och flärdfri som jag är, var jag så nöjd med den prestigelösa måltiden.

Igår kväll såg vi varken på tv eller satt vid datorerna. Vi hade nämligen strömavbrott i flera timmar och den kom inte tillbaka förrän vid 23-snåret nån gång, när vi hade lagt oss i soffan för att sova. Det är varmare där nere när vi eldat, men när strömmen kom tillbaka släckte vi överallt och gick upp och la oss.

Vi har fått upp elljusstakarna och stjärnan i fönstret i tv-rummet. Granen tänker jag ta fram och klä imorgon.
När vi drog fram stakarna ur kartongen fick jag med mej några av "GOD JUL-bokstäverna", men hann inte se hur många och framförallt vilka, så när jag ställde dem på bänken, där de brukar få stå under julen, såg det ut så här...

...nu ska jag göra det jag tänkte igår när strömmen for...titta på Vanderpump rules...

Det fanns ju luckor

 Idag har vi öppnat två luckor i våra adventskalendrar, för jag glömde ta med dem igår. Jag beställde dem från Fazer och min innehåller olika dumlekolor och en och annan chokladbit med crisp och Håkans innehåller olika chokladbitar från Fazer, skulle tro en och annan likörkonfekt som är hans favvo. Det har han i och för sej beställt en hel låda av, så det blir han inte utan i första taget.
Nåja, det är i alla fall kul att öppna en lucka varje dag, ända fram till jul.

...och jag som trodde att det inte fanns några luckor alls, man måste ju öppna så de kan stå så där...

Jävla fartdåre

 Nu är vi på ranchen och när vi var på väg hit hände nåt som jag aldrig varit med om förr. Vi åkte på E4an med mitträcke och vi hade hunnit fram till en så kallad flaskhals, där två filer blir en. Håkan ser i backspegeln att en bil bakom kommer i hög hastighet och vill köra om, men det är för sent, det är så ont om plats så Håkan försöker ligga så att han ska se att han inte kan göra en omkörning. Det sket ju inte den föraren så lite i, utan dundrade fram utan att sänka farten, och Håkan hann precis köra åt sidan så han kunde slinka förbi oss och räcket, men brakade rakt in i släpet på bilen framför oss.
Det slog gnistor om nåt som släpade i backen länge och väl innan de svängde in på samma väg som vi åker till Håkans hus. Där stannade de och vi åkte och kollade brevlådan, men Håkan åkte tillbaka sen för att erbjuda sej som vittne ifall det skulle vara några frågetecken som behöver rätas ut och han kunde inte låta bli att utbrista: "Du måste vara den dummaste jävel jag nånsin sett!!"
Fast karl'n pratade i mobilen så han svarade inte utan gick iväg en bit medan killen som blev påkörd tog Håkans mobilnummer.
Men jag håller med, så jävla dumt, hade han bråttom nånstans så blev det ju inte bättre av att gasa på som en idiot, nu blev han ju stående där istället och får åka iväg i en krockskadad bil. 
Undrar om han hade somnat eller vad som hände? Han bara brakade in i släpet i en sjujävla fart!

Ja jisses! Det var tur att Håkan hann hålla undan i alla fall, så han slapp en krockskada. 
Får se om nån av dem kommer till hans jobb med bilen. Jag vet inte vad det var för märken ens. 
Ja, ja...allt ska man vara med om. 

...det satt en ung pojke med i bilen med släp...tur de inte kom till skada...

Det blev inte som jag ville

 Visst blev det en gran till slut, dock är jag inte så nöjd med den. Jag tycker den är fin, men jag gillar ju allt som är gammaldags så vill ha 16 ljus så det är lite glesare mellan ljuspunkterna. Nu lyser den för mycket tycker jag. Det är fint hos andra, men jag kommer att köpa 16 nya lampor och prova byta alla på min julgransbelysning och om det funkar kan jag använda den nästa jul. Funkar det inte kommer jag köpa nytt. Det finns ju på Jula och Biltema, såg jag, såna där som man hade typ på 70-talet och jag har hellre det än dessa slingor.
Vad jag stör mej mest på är hur mycket det lyser högst upp på granen. I don't like it, men får stå ut med det i år.
Well, well...vi har varit och hälsat på kära mor och sen handlade vi på ICA-Maxi lite sånt som vi glömt och sånt som vi ville ha helt enkelt.
Nu har jag en pizza i ugnen, min favvo Pizza tradizionale spinaci e ricotta, och ska äta om si så där en 7 minuter, så jag säger tack och hej för nu.
Kram till er alla ♥

...jag har inte pyntat mer än så...vet inte vad det är...har jag gjort slut med julen?...

Det ska bli en gran till slut

Idag är jag mycket bättre i benhögen. Jag tror att det beror mycket på att det inte var så halt när jag gick, så jag slapp spänna mej som jag gjort innan, men det kan ju också vara att kroppen faktiskt vänjer sej vid dessa rörelser. Jag är i alla fall fit for fight och började med granen. Det är bara det att nu kan jag inte ändå och det är inte mitt fel utan julgransbelysningens fel. Den har fyra trasiga lampor och den här är så dum att det inte går att byta. Det ska vara 16v 3w och såna har jag, men tror ni att det lyser när jag skruvar i dem? Nix pickedix! Men när jag skruvar tillbaka de trasiga så lyser de som ännu funkar.
SUCK! Jag blir så trött.
Men vi ska handla idag så vi får åka förbi RUSTA och köpa en ny julgransbelysning helt enkelt. Orkar inte ha nåt special som inte går att byta lampor på.
Så...då vet ni hur det ligger till med julen här.
Kuddarna är på plats åtminstone, men jag har inte bytt gardinen än. Gardinen, för det är bara en längd.
Och så har jag alla tomtar och troll, höll jag på att säga, men sånt julkoliox kvar.
Ok hejdå! 

...jorå, det blir nog en gran här till slut...

Bara lite jul ännu

Det är sista veckan i november och jag börjar få liiiite julkänslor. Jag har inte fått upp granen ännu och inga tomtar, utan det är bara elljusstakarna som kommit på plats och jag har till och med tänt dem. Det har flera gjort här på området så jag är definitivt inte först. Inga stjärnor har jag heller fått upp, men det hinner jag i veckan innan vi åker.
Jag ska ta fram juliga kuddar också och byta gardin i vardagsrummet. Får se om jag gör det i köket också. Det skulle behövas, för de har hängt där ett år tror jag. Men jag är inte så pigg efter jobbet längre, jag har sån värk i höfter, ben och fötter, så det tar lite emot att fortsätta jobba när man kommer hem.
Jag ska i alla fall göra ett försök, men det blir på kvällskvisten, för jag måste få vila några timmar först.
Och idag började jag kl.6 så jag fick gå både till och från jobbet, som tar ungefär en timme tur och retur numera och så de 5 timmar jag jobbade, så då är jag ännu sämre, men jag tror att det kommer bli lite bättre i alla fall, när jag har vant mej att gå så mycket igen. Eller är jag så gammal och skröplig att det bara är att skaffa rollator och glömma allt vad promenader heter?

Nåja, det är då så fint och pyntat i stan och de har gjort så fint i gula paviljongen. Älskar't!

     

 ...går väl och tar fram juliga kuddarna då...

Som jag längtat

Som jag har längtat efter det här. Att kunna gå till och från jobbet. Nu blir det väl mest från, för Håkan kommer ju skjutsa mej till jobbet, men alltså...det kändes så bra!
Och en sak till som inte är alltför oangeläget är att jag jobbar bara tre timmar nu till en början. De håller på och försöker få till ett schema till mej, så jag ska få mina sex timmar, men än så länge får jag nöja mej med tre och det är så skönt, det känns ju nästan som att man inte ens har jobbat när man kommer hem så tidigt. Idag började jag 8 och var hemma 11.30. Imorgon börjar jag strax före 7 och kommer vara hemma före 10.30. Härligt! 

Vintern är här och jag tror den är för att stanna. Jag ska börja med lite julpyntning i helgen, för nästa vecka åker vi till ranchen igen och då blir det julpyntning där till första advent och jag vill ju att det ska vara färdigt här då, så att det blir lite tidigt i år är nåt som grannarna bara får svälja.
Inte för att jag tror att de störs så mycket av det, men alltid är det nån som sätter morgonkaffet i fel strupe. Som när jag, så där i mitten på november, stod och sålde lussebullar åt Skogaholm, i Hemköp när jag jobbade där innan de la ner butiken, så kom det en glad gubbe och undrade vad det var för gott jag hade, men när han såg vad det var utbrast han: Nä-äh, det här var ändå droppen!! och så marscherade han ut ur butiken och vägrade handla där för det.
Själv blir jag jätteglad när jag får köpa julmust och saffransbullar av olika slag redan i november, då får jag ju njuta av det lite längre.

Nu ska jag fortsätta titta på tv och vila mina stackars onda ben. Man blir ju bara sämre med åren och att promenera med lite halvstela ben, då det kan vara blixthalt fläckvis, är nåt man inte vant sej vid ännu. Och jag vet faktiskt inte om jag hinner bli det denna vinter, jag hoppas verkligen, men man är inte som man en gång var längre.

...man är en ung kvinna fast i en gammal tants kropp...så är det...  😅

Glad i ögat

 Idag ringde Anne från ISS och frågade om jag vill städa polishuset. Självklart vill jag det, det är ju perfekt! Alltså ordnades det med lite säkerhetsgrejs som jag skrivit på och signerat med BankID och på tisdag nästa vecka ska jag på en säkerhetsintervju. De vill kolla lite hur jag lever och så, det är ju noga att se så det inte är nån ohederlig stolle som kommer och städar. Och så vill de göra en bakgrundskontroll och kolla lite kreditupplysningar. Kanske man ser på det om nån är ärlig eller inte, jag vet inte. 
Och sen vet jag inte om jag börjar redan nästa vecka eller om det blir senare, men kul ska det bli!
Och så skönt att ha inne i stan igen. Nära och bra!

SÅ glad jag!

Tog bort tidigare inlägg. Kom på att nån kanske googlar mitt namn och jag vill ju inte att de ska veta om mina misstankar om gaslighting och sabotage 😁

Laga mat och baka

 Idag har jag gjort nåt som jag inte gjort på länge. Jag har bakat karelska piroger. De är så goda.
Det blev inte så många, bara 18 stycken, men det räcker, för det är inte den enklaste bakning man kan tänka sej och att göra mycket med alla dessa olika steg orkar jag inte.
Först ska man ju göra degen. Den är väldigt simpel med bara vetemjöl, rågmjöl, vatten och lite salt. Den knådar jag ihop och rullar sen till bollar som jag kavlar ut, klickar på risgrynsgröt och sen nyper man upp degen så det ser ut som små mockasiner. Därefter lägger man dem på en ugnsplåt och in i ugnen. När de gräddats färdigt låter man dem svalna något innan man doppar dem i smörvatten. Det är det som får brödet i pirogerna att mjukna en aning, annars är det som knäckebröd typ.
Ja och före det ska man ju koka gröten som måste kallna helt och hållet, så den ställde jag ut på balkongen ett par timmar.
Så ni förstår ju att jag inte gör mer än runt 20 stycken åt gången, men nu ska det bli lite oftare i alla fall. Nu ska inte rågmjölet få bli så gammalt att det bara är att kasta.
Jag skulle vilja prova att baka knäckebröd också, så det kanske blir det nästa gång.

Sen gjorde jag köttfärssås på hjortfärs. Det gillar inte vi, men jag provade sätta den i mjölk och det smakar faktiskt inte mycket vilt om den då. Dock ska jag hålla mej till vildsvinsfärs, den är mycket godare, smakar mer som nötfärs, men magrare. Så mager att den inte hårdnar i kylen. 
Nu har vi i alla fall hjortfärssås och den måste vi äta upp, men som sagt köper vi den inte mer.
Tänk vad det är lustigt att köttet är så gott att äta, men inte färsen. Varför är hjort- och älgfärs så oaptitligt - för att välja ett finare ord - när köttet är så gott? Är det för att större delen av köttet kommer i kontakt med syre när det mals? Blir det en reaktion i blodet då? 
Så många frågor, men inga svar.
Kan någon som vet svara på detta, snälla.

Tack och puss!

...men pirogerna var så goda, dock är jag inte döförtjust i äggsmöret, men ville åt proteinerna... 😏

Då ska man inte vara kvar

Jag har ju inte sagt till nån om min uppsägning som faktiskt gjordes redan i juni. Jag sa till om det på jobbet den nionde och det skulle skrivas på papper som det tog två veckor för dem att få fram. Kanske ville de se om jag verkligen menade allvar. Till slut påminde jag om det och den 30 juni skrev jag på. Uppsägningen var från och med
1 augusti, så de första sex arbetsdagarna av uppsägningstiden var under min semester. Ingen visste något mer än jag. Jag ville inte säga nåt förrän min allra sista dag när Håkan hämtade mej.
Då skulle han få veta att det var för allra sista gången. 

Jag hade skrivit in datumet på min sista arbetsdag i kalendern på mobilen, jag var så förväntansfull. Och dagen innan, när jag stod och diskade tror jag att det var, så hör jag hur det plingar till i min mobil. Håkan som satt intill den frågar varför det står "min sista arbetsdag imorgon"? 
Jaha, så typix! Det var ju bara att berätta och Håkan tog det hur bra som helst.
Inga välmenta förmaningar eller nåt. Skönt! 
Men vad ska han säga? Det är mitt liv, inget han drabbas av. Han betalar sitt, jag betalar mitt. Det enda vi delar är matkostnaden, så för honom blir det ju ingen skillnad.
Det är bara jag som får mindre i plånboken, men bara för ett tag.

Och nu kanske ni undrar varför jag helt plötsligt slutade då jag trivts så bra, men jag gjorde inte det sista halvåret. Det var några som blev så konstiga och från ena dagen till den andra sa de bara hej, från att ha pratat och svamlat och "småjävlats" med mej och gjorde att jag trivdes så bra.
Ett par (kanske alla?) trodde att jag smet tidigare från jobbet. De kom och ifrågasatte min arbetstid och "glömde bort" att jag jobbade deltid och att jag faktiskt hade två ställen till utanför detta, så de stirrade storögt när jag var på väg dit, väldigt tydligt så att jag skulle veta att de hade ögonen på mej.
 Några som varit så trevliga var helt plötsligt respektlösa och gick helt emot det jag sa (ang. mina göromål), + en massa annat som egentligen var småsaker, men som blev stort när man la ihop allt, som gjorde att jag gick och var irriterad hela dagarna, istället för glad som jag alltid annars var.
Småsaker, men som ändå visade vilka de är. Som gjorde mej så besviken.

Det blev i och för sej bättre mot slutet, de kom och ville prata och svamla, som de alltid gjort, men jag kunde bara inte vara trevlig tillbaka. Jag gillade inte längre dem som hade varit så trevliga i alla år. Jag ville bara be dem fara åt helvete. Och då ska man inte vara kvar.
Jag tappade också lusten till allt arbete. Jag gjorde ju det jag skulle, men högst motvilligt.
Och då ska man inte vara kvar.
Jag hade tappat lusten att gå dit. Och då ska man inte vara kvar.
Hade det varit nåt tillfälligt så hade jag stannat, men jag kände så i ett halvår och då ska man inte vara kvar.

Det är en sak jag har lovat mej själv att aldrig stanna på ett ställe som jag inte känner glädje att gå till.
 Att gå och vara irriterad varje dag är inte bra. 
Dock hade jag ju flera andra där som inte ändrade sitt sätt mot mej, som alltid var lika trevliga och gulliga, som visade respekt och dem saknar jag ju, men inte så mycket att jag vill tillbaka.
Fast visst hugger det till litegrann när man lägger undan sina arbetskläder och vet att de kommer jag aldrig att använda mer, men jag får väl nya, på ett annat ställe, kanske snyggare till och med.

 

...eller så kanske jag kommer göra nåt helt annat nu, vi får se...  😊

Livstecken

 Efter att ha varit hemma på min gata i stan en vecka har vi återkommit till ranchen och stannat en vecka och har en dag kvar här innan vi åker mot stan igen. Det är ett evigt åkande hit och dit.
Varför vi kom tillbaka var för att det ju varit riktigt soliga, fina dagar, om än kalla med temperaturer runt 10°, men katterna, mest Alma, har ju velat vara ute. Och jag har varit ute och klippt ner pionerna och täckt dem med lite löv ifall det blir en köldknäpp innan snön kommer, fast jag lämnade två som är så gröna och fina ännu, men jag ska klippa ner dem innan vi åker imorgon. Sen har jag tömt alla krukor och byttor med lobelian som jag lämnade kvar, för de var också gröna fortfarande, men nu hade de inga blommor mer än nån enstaka och vi måste ju få tömma allt. Men tänk vad härdiga de är, lobelian, pionen och även grusnejlikan som fortfarande blommade så fint i en av krukorna, fast det var bara en liten, liten buske, men ändå, att den fortfarande blommar trots att det varit minusgrader på nätterna.
Imorgon bär vi bort grinden, Håkan har stängt av vattnet, utemöblerna ska bäras bort och ställas mot väggar. Ja, sen är det bara för vintern att komma. 

Idag ska jag tvätta badlakan och byta sängkläder och tvätta dem, så det är rent och bäddat när vi kommer nästa gång, vilket blir nästa månad, för vi kommer att vara här ungefär en vecka i månaden eller om det blir varannan, vi får se. Inte för att katterna vill vara ute på vintern, men bara för att vi ville det, Håkan för att han bor här och jag för att jag tycker det är mysigt så här före jul att pynta och göra fint. Elda i brasan och sånt där. Och så slipper vi bära så mycket mat fram och tillbaka utan bara lämna, för vi äter det när vi kommer tillbaka. Sen är det bra att träna katterna att åka bil, så de förhoppningsvis inte är så skärrade varje gång vi ska det. De hatar att åka bil och det går ju inte om vi ska iväg med stugbilen på somrarna. Framförallt inte sen när Håkan är pensionär och vi åker lite längre, då måste de vara vana, för då blir det långa stunder i brummandet. 

Ja, det var ett litet livstecken från mej, vi lever och har det jättebra. Jag har inte berättat att jag har slutat mitt arbete, redan sista augusti, men jag ska börja söka vikariat nu. Jag ville inte vara kvar på SSAB och såg ingen annan utväg, eftersom jag har varit i stan innan och lämnade dem, så då kan jag inte komma tillbaka och kräva att jag ska få de bästa ställena, som jag hade då, jag hade ju ställen som jag fick byta bort och som jag absolut inte vill tillbaka till, och jag kanske skulle bli tilldelad dem om jag ens fick komma tillbaka, det är ju inte säkert. Sen var det bara sjukhuset och vårdcentraler kvar och det vill jag inte ha. Alltså sa jag upp mej och ska börja söka vikariat på andra städbolag, men ska också fråga på AF om det finns nåt annat man skulle kunna hitta på, så här i slutet på arbetslivet, man blir ju inte piggare direkt. Hur som så är det inte så jättekul att vara hemma hela dagarna, jag saknar den sociala biten och att få komma bort en stund. Hade Håkan också varit ledig hade det varit en helt annan sak.
Nåväl...nu vet ni det. 
Nu är det bara att börja denna lördag och önska alla en god helg ♥

... ♫ snart så är det vinter, snart är vintern här ♫ ... 😊

Duvhök på besök

Jag har inte berättat om duvhöken som besökte vår gård härförleden. 

Den kom för att fånga sej ett skrovmål, nämligen en skata. Vi har en hel familj som bor här och som vi matar då och då, men inte för mycket så de lär sej skaffa mat på egen hand.
Duvhökar äter tydligen inte bara duvor, utan även skator står på menyn. Till och med hägrar kan de ta.
En häger är ju inte direkt nån liten fågel. Duvhöken är inte större än en korp.

Den hade siktat in sej på en av skatorna. Kanske den äldsta, kanske var den skadad, men det var en och samma som den jagade, de andra lät den vara. De såg inte heller särskilt oroliga ut och flög iväg bara när duvhöken kom farande efter den här särskilt utvalda stackaren. 
Undrar om den fick den? Vet inte, bara att det lugnade ner sej efter en stund.

...bilden är inte särskilt bra, tagen med mobilen genom ett skitigt fönster...  😄

Aningen besviken

 God morgon!
Eller kanske jag ska säga god förmiddag, vi har väl varit uppe ett tag nu när klockan hunnit bli 08.20.

Vi åkte i alla fall tillbaka till Dålakajen, men det var tyvärr inga fåglar kvar. En svan hann vi se, men innan kamerorna var riggade och klara flög den iväg. Håkis hann få ett par mindre bra bilder på den, men det var allt. Det enda som rörde sej var några skräddare som tog sej fram på vattenytan. 

På vägen hem tog vi E4an till Måttsund för att se om det kanske satt nån ormvråk på nån stängselstolpe, för det är inte alltför sällan de gör det, men inte heller det kunde de jävla flygfäna bjuda på, så när vi vände tillbaka igen tog vi en annan väg och där såg vi tranor ganska nära vägkanten. Alltid något!
Jag bad Håkis stanna en bit bort för att inte skrämma dem och mycket riktigt flög de iväg när vi passerade dem. 
De är också mäktiga när de flaxar iväg med sina stora, breda vingar. Tog dock ingen bild på det.

Nästa helg vill jag åka till den där kajen igen och se om vi har bättre tur. Jag SKA ha en närmare bild på en örn, jag tänker inte ge mej!
Kanske vi åker på eftermiddagen i veckan...
Eller senare idag...

...tillsvidare får jag nöja mej med dessa tranor...så magnifika varelser...  😍

Det är nästan så man blir religiös

Jag är en sucker för vackra himlar, det vet alla som följde mej i min gamla blogg på Wordpress. Här har jag inga följare alls mer än Håkis och syrran. Jag har inte länkat min nya bloggadress där, så de vet inte om den här bloggen. Det gör i och för sej inget, men det gör ju att jag inte bloggar så ofta då. Inte för att jag bloggade mycket där heller på slutet, men här känns det som ingen idé att skriva om saker som alla mina två följare redan vet.
Nåväl, vackra himlar var det...i torsdags, tror jag att det var, såg himlen ut så här när vi kom hem. Jag tycker det är så läckert när solen skiner ner genom molnen med så där synliga strålar.
Det är som mäktigt på nåt vis. Det är nästan så man blir religiös...eller kanske inte, men ni fattar. 
Ja, hoppas ni gillar min fina bild då, syrran och Håkis, mina enda läsare. Tack för att ni finns.

 

...nä, jag vet...inte ett dugg synd om mej...fast jo, lite synd är det nog ändå...  😪😆😟

Jag hade inte många följare på Wordpress heller, men si så där en 40-50 st unika läsare nästan varje dag hade jag i alla fall. Det var tillräckligt många för mej. 
Fast vad kan jag förvänta mej som skriver så sällan.

Besöker Dålakajen

 Idag åkte vi en sväng till Dålakajen här i byn - där ångbåtar plockade upp passagerare och körde mellan Luleå och Piteå förr i tiden - och skulle kolla lite.
Då såg vi en örn som flög omkring innan den landade på marken. Den var förstås så långt borta att det var svårt att få en bra bild, men jag har försökt att redigera med skärpa och fokus så att den ska synas bättre.
Vi hade en örn häromdagen, som flög alldeles ovanför huvudet på mej, här hemma på gården, men den var också så högt upp att jag inte fick nån bra bild, mobilen är ju inte den bästa att zooma in med.
I alla fall så kom Alma in och jamade och jamade och ville att jag skulle komma med ut och när jag gjorde det tog det inte länge innan jag såg örnen segla däruppe med termikvindarna i cirklar, och flaxade inte en enda gång medan jag tittade. Undrar om det var det Alma jamade om.
Hon kanske hade sett den och var lite rädd...jag vet inte.

Hoppas jag får en riktigt bra bild imorgon, de är ju så maffiga ♥

Vi såg också svanar och andra sjöfåglar och ett par tranor ser jag nu också med huvudena under vattnet...? Brukar de göra så?
De kanske behövde tvätta håret?

Det var i alla fall kul att se dem så vi ska åka dit imorgon bitti, om vädret tillåter, med våra bättre kameror, så kanske vi får riktigt fina bilder på fågellivet. Vi har ju inte så länge på oss nu, de flyttar snart till varmare ställen, men än så länge har vi rätt så varmt så därför har de dröjt kvar. Det är ju här de hör hemma, där de vill vara och bo, men då det är en lång vinter och ingen mat så måste de ju flytta.

...det brukar finnas många örnar där och allra helst tidigt på morgonen...  😊

Hösten är här

Idag är det sista augusti, sista dagen i sommarmånaden. Imorgon börjar hösten och det blir allt kyligare och mörkare för varje dag. Löven gulnar i träden, fåglarna samlas inför flytten, spabadet är tömt på vatten och en del sommarblommor har gett upp medan andra fortfarande stretar emot och vill så gärna få blomma alla de knoppar som ännu inte slagit ut.

Det blev inte många inlägg den här månaden, bara den första och sista.
Två ynka inlägg på en hel månad! Måste ändra på det...

Jag har klippt gräset idag för sista gången i år, tror jag, om inget mirakel sker och vi får nån indiansommar kommande veckor.

Nu har Håkan fått bort de nedfallna grenarna från björken som gått av i vårstormen, så nu kan jag putsa fönster, innan det blir för kallt, utan att de bossas ner på en gång. Och hemma i stan behövs det också putsas då jag inte gjort det vare sej i höstas eller i våras. Vi kom hem så sent förra året, inte förrän i november, och i våras kändes det menlöst när vi ändå skulle åka iväg snart, så det behövs verkligen, som sagt.

Sen är det dags igen att kolla tuttisarna. Det ska jag göra på torsdag nästa vecka. Ser inte direkt fram emot det, men inte heller gruvar jag mej, jag kan lika gärna göra det, det är ju gratis och en stor förmån för oss kvinnor i Sverige. Det gör bara lite ont när de plattas till, men det går ju så fort.

Nu ska vi göra kväller och huppe i sänga, imorgon börjar en ny vecka, första höstveckan.
Hoppas på fint väder ändå. Det gör inget om det blir indiansommar eller brittsommar, vilket som, bara det är soligt och varmt och fint. Jag vill inte ta farväl av sommaren riktigt än.
Kram på er alla ♥
 

...men mysigt ändå med mörka kvällar så man får tända alla lyktor ute...  😊

Jordgubbstajms

 Nu har vi äntligen fått äta jordgubbar några kvällar i rad, men det tog en evig tid för dem att mogna. Det beror nog på att juni och början på juli var så kall och sen kom plötsligt de soliga, varma dagarna, lagom till min semester, som gjorde att de små karten växte och mognade alldeles för fort, så de är lite surare än vanligt, men några är riktigt söta och goda. Och de är så där härligt röda, som färgar gräddmjölken rosa och är så god att dricka när gubbarna är uppätna.
Och man måste kolla riktigt noga under alla blad, för jag såg igår att jag missat riktigt stora, fina bär som börjat ruttna. Tråkigt, men vi får ju så mycket ändå så lite spill gör egentligen inget. 
Vi turas om att äta dem med vaniljglass också, som är jättegott, men jag tror jag föredrar med gräddmjölk. Det blir inte lika sliskigt sött då, när man får välja mängden socker själv.
Och nu känns det så mycket lyxigare med eget jordgubbsland med tanke på hur dyra de blivit.
Att varje kväll gå ut och plocka en dryg liter känns som att man sparar hundralappar.
De är nyttiga också, de innehåller massor med C-vitamin, mineraler, kostfibrer som stabiliserar blodsockret och de innehåller rikligt med antioxidanter som skyddar mot hjärt- kärlsjukdomar, cancer och till och med alzheimer och parkinson. Så har ni en tomt, odla jordgubbar vettja! 

 

...älskar vårt jordgubbsland och ska nog utöka också så vi kan koka sylt och frysa in till vintern...  😍