Som jag längtat

Som jag har längtat efter det här. Att kunna gå till och från jobbet. Nu blir det väl mest från, för Håkan kommer ju skjutsa mej till jobbet, men alltså...det kändes så bra!
Och en sak till som inte är alltför oangeläget är att jag jobbar bara tre timmar nu till en början. De håller på och försöker få till ett schema till mej, så jag ska få mina sex timmar, men än så länge får jag nöja mej med tre och det är så skönt, det känns ju nästan som att man inte ens har jobbat när man kommer hem så tidigt. Idag började jag 8 och var hemma 11.30. Imorgon börjar jag strax före 7 och kommer vara hemma före 10.30. Härligt! 

Vintern är här och jag tror den är för att stanna. Jag ska börja med lite julpyntning i helgen, för nästa vecka åker vi till ranchen igen och då blir det julpyntning där till första advent och jag vill ju att det ska vara färdigt här då, så att det blir lite tidigt i år är nåt som grannarna bara får svälja.
Inte för att jag tror att de störs så mycket av det, men alltid är det nån som sätter morgonkaffet i fel strupe. Som när jag, så där i mitten på november, stod och sålde lussebullar åt Skogaholm, i Hemköp när jag jobbade där innan de la ner butiken, så kom det en glad gubbe och undrade vad det var för gott jag hade, men när han såg vad det var utbrast han: Nä-äh, det här var ändå droppen!! och så marscherade han ut ur butiken och vägrade handla där för det.
Själv blir jag jätteglad när jag får köpa julmust och saffransbullar av olika slag redan i november, då får jag ju njuta av det lite längre.

Nu ska jag fortsätta titta på tv och vila mina stackars onda ben. Man blir ju bara sämre med åren och att promenera med lite halvstela ben, då det kan vara blixthalt fläckvis, är nåt man inte vant sej vid ännu. Och jag vet faktiskt inte om jag hinner bli det denna vinter, jag hoppas verkligen, men man är inte som man en gång var längre.

...man är en ung kvinna fast i en gammal tants kropp...så är det...  😅

Glad i ögat

 Idag ringde Anne från ISS och frågade om jag vill städa polishuset. Självklart vill jag det, det är ju perfekt! Alltså ordnades det med lite säkerhetsgrejs som jag skrivit på och signerat med BankID och på tisdag nästa vecka ska jag på en säkerhetsintervju. De vill kolla lite hur jag lever och så, det är ju noga att se så det inte är nån ohederlig stolle som kommer och städar. Och så vill de göra en bakgrundskontroll och kolla lite kreditupplysningar. Kanske man ser på det om nån är ärlig eller inte, jag vet inte. 
Och sen vet jag inte om jag börjar redan nästa vecka eller om det blir senare, men kul ska det bli!
Och så skönt att ha inne i stan igen. Nära och bra!

SÅ glad jag!

Tog bort tidigare inlägg. Kom på att nån kanske googlar mitt namn och jag vill ju inte att de ska veta om mina misstankar om gaslighting och sabotage 😁

Laga mat och baka

 Idag har jag gjort nåt som jag inte gjort på länge. Jag har bakat karelska piroger. De är så goda.
Det blev inte så många, bara 18 stycken, men det räcker, för det är inte den enklaste bakning man kan tänka sej och att göra mycket med alla dessa olika steg orkar jag inte.
Först ska man ju göra degen. Den är väldigt simpel med bara vetemjöl, rågmjöl, vatten och lite salt. Den knådar jag ihop och rullar sen till bollar som jag kavlar ut, klickar på risgrynsgröt och sen nyper man upp degen så det ser ut som små mockasiner. Därefter lägger man dem på en ugnsplåt och in i ugnen. När de gräddats färdigt låter man dem svalna något innan man doppar dem i smörvatten. Det är det som får brödet i pirogerna att mjukna en aning, annars är det som knäckebröd typ.
Ja och före det ska man ju koka gröten som måste kallna helt och hållet, så den ställde jag ut på balkongen ett par timmar.
Så ni förstår ju att jag inte gör mer än runt 20 stycken åt gången, men nu ska det bli lite oftare i alla fall. Nu ska inte rågmjölet få bli så gammalt att det bara är att kasta.
Jag skulle vilja prova att baka knäckebröd också, så det kanske blir det nästa gång.

Sen gjorde jag köttfärssås på hjortfärs. Det gillar inte vi, men jag provade sätta den i mjölk och det smakar faktiskt inte mycket vilt om den då. Dock ska jag hålla mej till vildsvinsfärs, den är mycket godare, smakar mer som nötfärs, men magrare. Så mager att den inte hårdnar i kylen. 
Nu har vi i alla fall hjortfärssås och den måste vi äta upp, men som sagt köper vi den inte mer.
Tänk vad det är lustigt att köttet är så gott att äta, men inte färsen. Varför är hjort- och älgfärs så oaptitligt - för att välja ett finare ord - när köttet är så gott? Är det för att större delen av köttet kommer i kontakt med syre när det mals? Blir det en reaktion i blodet då? 
Så många frågor, men inga svar.
Kan någon som vet svara på detta, snälla.

Tack och puss!

...men pirogerna var så goda, dock är jag inte döförtjust i äggsmöret, men ville åt proteinerna... 😏

Då ska man inte vara kvar

Jag har ju inte sagt till nån om min uppsägning som faktiskt gjordes redan i juni. Jag sa till om det på jobbet den nionde och det skulle skrivas på papper som det tog två veckor för dem att få fram. Kanske ville de se om jag verkligen menade allvar. Till slut påminde jag om det och den 30 juni skrev jag på. Uppsägningen var från och med
1 augusti, så de första sex arbetsdagarna av uppsägningstiden var under min semester. Ingen visste något mer än jag. Jag ville inte säga nåt förrän min allra sista dag när Håkan hämtade mej.
Då skulle han få veta att det var för allra sista gången. 

Jag hade skrivit in datumet på min sista arbetsdag i kalendern på mobilen, jag var så förväntansfull. Och dagen innan, när jag stod och diskade tror jag att det var, så hör jag hur det plingar till i min mobil. Håkan som satt intill den frågar varför det står "min sista arbetsdag imorgon"? 
Jaha, så typix! Det var ju bara att berätta och Håkan tog det hur bra som helst.
Inga välmenta förmaningar eller nåt. Skönt! 
Men vad ska han säga? Det är mitt liv, inget han drabbas av. Han betalar sitt, jag betalar mitt. Det enda vi delar är matkostnaden, så för honom blir det ju ingen skillnad.
Det är bara jag som får mindre i plånboken, men bara för ett tag.

Och nu kanske ni undrar varför jag helt plötsligt slutade då jag trivts så bra, men jag gjorde inte det sista halvåret. Det var några som blev så konstiga och från ena dagen till den andra sa de bara hej, från att ha pratat och svamlat och "småjävlats" med mej och gjorde att jag trivdes så bra.
Ett par (kanske alla?) trodde att jag smet tidigare från jobbet. De kom och ifrågasatte min arbetstid och "glömde bort" att jag jobbade deltid och att jag faktiskt hade två ställen till utanför detta, så de stirrade storögt när jag var på väg dit, väldigt tydligt så att jag skulle veta att de hade ögonen på mej.
 Några som varit så trevliga var helt plötsligt respektlösa och gick helt emot det jag sa (ang. mina göromål), + en massa annat som egentligen var småsaker, men som blev stort när man la ihop allt, som gjorde att jag gick och var irriterad hela dagarna, istället för glad som jag alltid annars var.
Småsaker, men som ändå visade vilka de är. Som gjorde mej så besviken.

Det blev i och för sej bättre mot slutet, de kom och ville prata och svamla, som de alltid gjort, men jag kunde bara inte vara trevlig tillbaka. Jag gillade inte längre dem som hade varit så trevliga i alla år. Jag ville bara be dem fara åt helvete. Och då ska man inte vara kvar.
Jag tappade också lusten till allt arbete. Jag gjorde ju det jag skulle, men högst motvilligt.
Och då ska man inte vara kvar.
Jag hade tappat lusten att gå dit. Och då ska man inte vara kvar.
Hade det varit nåt tillfälligt så hade jag stannat, men jag kände så i ett halvår och då ska man inte vara kvar.

Det är en sak jag har lovat mej själv att aldrig stanna på ett ställe som jag inte känner glädje att gå till.
 Att gå och vara irriterad varje dag är inte bra. 
Dock hade jag ju flera andra där som inte ändrade sitt sätt mot mej, som alltid var lika trevliga och gulliga, som visade respekt och dem saknar jag ju, men inte så mycket att jag vill tillbaka.
Fast visst hugger det till litegrann när man lägger undan sina arbetskläder och vet att de kommer jag aldrig att använda mer, men jag får väl nya, på ett annat ställe, kanske snyggare till och med.

 

...eller så kanske jag kommer göra nåt helt annat nu, vi får se...  😊

Livstecken

 Efter att ha varit hemma på min gata i stan en vecka har vi återkommit till ranchen och stannat en vecka och har en dag kvar här innan vi åker mot stan igen. Det är ett evigt åkande hit och dit.
Varför vi kom tillbaka var för att det ju varit riktigt soliga, fina dagar, om än kalla med temperaturer runt 10°, men katterna, mest Alma, har ju velat vara ute. Och jag har varit ute och klippt ner pionerna och täckt dem med lite löv ifall det blir en köldknäpp innan snön kommer, fast jag lämnade två som är så gröna och fina ännu, men jag ska klippa ner dem innan vi åker imorgon. Sen har jag tömt alla krukor och byttor med lobelian som jag lämnade kvar, för de var också gröna fortfarande, men nu hade de inga blommor mer än nån enstaka och vi måste ju få tömma allt. Men tänk vad härdiga de är, lobelian, pionen och även grusnejlikan som fortfarande blommade så fint i en av krukorna, fast det var bara en liten, liten buske, men ändå, att den fortfarande blommar trots att det varit minusgrader på nätterna.
Imorgon bär vi bort grinden, Håkan har stängt av vattnet, utemöblerna ska bäras bort och ställas mot väggar. Ja, sen är det bara för vintern att komma. 

Idag ska jag tvätta badlakan och byta sängkläder och tvätta dem, så det är rent och bäddat när vi kommer nästa gång, vilket blir nästa månad, för vi kommer att vara här ungefär en vecka i månaden eller om det blir varannan, vi får se. Inte för att katterna vill vara ute på vintern, men bara för att vi ville det, Håkan för att han bor här och jag för att jag tycker det är mysigt så här före jul att pynta och göra fint. Elda i brasan och sånt där. Och så slipper vi bära så mycket mat fram och tillbaka utan bara lämna, för vi äter det när vi kommer tillbaka. Sen är det bra att träna katterna att åka bil, så de förhoppningsvis inte är så skärrade varje gång vi ska det. De hatar att åka bil och det går ju inte om vi ska iväg med stugbilen på somrarna. Framförallt inte sen när Håkan är pensionär och vi åker lite längre, då måste de vara vana, för då blir det långa stunder i brummandet. 

Ja, det var ett litet livstecken från mej, vi lever och har det jättebra. Jag har inte berättat att jag har slutat mitt arbete, redan sista augusti, men jag ska börja söka vikariat nu. Jag ville inte vara kvar på SSAB och såg ingen annan utväg, eftersom jag har varit i stan innan och lämnade dem, så då kan jag inte komma tillbaka och kräva att jag ska få de bästa ställena, som jag hade då, jag hade ju ställen som jag fick byta bort och som jag absolut inte vill tillbaka till, och jag kanske skulle bli tilldelad dem om jag ens fick komma tillbaka, det är ju inte säkert. Sen var det bara sjukhuset och vårdcentraler kvar och det vill jag inte ha. Alltså sa jag upp mej och ska börja söka vikariat på andra städbolag, men ska också fråga på AF om det finns nåt annat man skulle kunna hitta på, så här i slutet på arbetslivet, man blir ju inte piggare direkt. Hur som så är det inte så jättekul att vara hemma hela dagarna, jag saknar den sociala biten och att få komma bort en stund. Hade Håkan också varit ledig hade det varit en helt annan sak.
Nåväl...nu vet ni det. 
Nu är det bara att börja denna lördag och önska alla en god helg ♥

... ♫ snart så är det vinter, snart är vintern här ♫ ... 😊

Duvhök på besök

Jag har inte berättat om duvhöken som besökte vår gård härförleden. 

Den kom för att fånga sej ett skrovmål, nämligen en skata. Vi har en hel familj som bor här och som vi matar då och då, men inte för mycket så de lär sej skaffa mat på egen hand.
Duvhökar äter tydligen inte bara duvor, utan även skator står på menyn. Till och med hägrar kan de ta.
En häger är ju inte direkt nån liten fågel. Duvhöken är inte större än en korp.

Den hade siktat in sej på en av skatorna. Kanske den äldsta, kanske var den skadad, men det var en och samma som den jagade, de andra lät den vara. De såg inte heller särskilt oroliga ut och flög iväg bara när duvhöken kom farande efter den här särskilt utvalda stackaren. 
Undrar om den fick den? Vet inte, bara att det lugnade ner sej efter en stund.

...bilden är inte särskilt bra, tagen med mobilen genom ett skitigt fönster...  😄

Aningen besviken

 God morgon!
Eller kanske jag ska säga god förmiddag, vi har väl varit uppe ett tag nu när klockan hunnit bli 08.20.

Vi åkte i alla fall tillbaka till Dålakajen, men det var tyvärr inga fåglar kvar. En svan hann vi se, men innan kamerorna var riggade och klara flög den iväg. Håkis hann få ett par mindre bra bilder på den, men det var allt. Det enda som rörde sej var några skräddare som tog sej fram på vattenytan. 

På vägen hem tog vi E4an till Måttsund för att se om det kanske satt nån ormvråk på nån stängselstolpe, för det är inte alltför sällan de gör det, men inte heller det kunde de jävla flygfäna bjuda på, så när vi vände tillbaka igen tog vi en annan väg och där såg vi tranor ganska nära vägkanten. Alltid något!
Jag bad Håkis stanna en bit bort för att inte skrämma dem och mycket riktigt flög de iväg när vi passerade dem. 
De är också mäktiga när de flaxar iväg med sina stora, breda vingar. Tog dock ingen bild på det.

Nästa helg vill jag åka till den där kajen igen och se om vi har bättre tur. Jag SKA ha en närmare bild på en örn, jag tänker inte ge mej!
Kanske vi åker på eftermiddagen i veckan...
Eller senare idag...

...tillsvidare får jag nöja mej med dessa tranor...så magnifika varelser...  😍

Det är nästan så man blir religiös

Jag är en sucker för vackra himlar, det vet alla som följde mej i min gamla blogg på Wordpress. Här har jag inga följare alls mer än Håkis och syrran. Jag har inte länkat min nya bloggadress där, så de vet inte om den här bloggen. Det gör i och för sej inget, men det gör ju att jag inte bloggar så ofta då. Inte för att jag bloggade mycket där heller på slutet, men här känns det som ingen idé att skriva om saker som alla mina två följare redan vet.
Nåväl, vackra himlar var det...i torsdags, tror jag att det var, såg himlen ut så här när vi kom hem. Jag tycker det är så läckert när solen skiner ner genom molnen med så där synliga strålar.
Det är som mäktigt på nåt vis. Det är nästan så man blir religiös...eller kanske inte, men ni fattar. 
Ja, hoppas ni gillar min fina bild då, syrran och Håkis, mina enda läsare. Tack för att ni finns.

 

...nä, jag vet...inte ett dugg synd om mej...fast jo, lite synd är det nog ändå...  😪😆😟

Jag hade inte många följare på Wordpress heller, men si så där en 40-50 st unika läsare nästan varje dag hade jag i alla fall. Det var tillräckligt många för mej. 
Fast vad kan jag förvänta mej som skriver så sällan.

Besöker Dålakajen

 Idag åkte vi en sväng till Dålakajen här i byn - där ångbåtar plockade upp passagerare och körde mellan Luleå och Piteå förr i tiden - och skulle kolla lite.
Då såg vi en örn som flög omkring innan den landade på marken. Den var förstås så långt borta att det var svårt att få en bra bild, men jag har försökt att redigera med skärpa och fokus så att den ska synas bättre.
Vi hade en örn häromdagen, som flög alldeles ovanför huvudet på mej, här hemma på gården, men den var också så högt upp att jag inte fick nån bra bild, mobilen är ju inte den bästa att zooma in med.
I alla fall så kom Alma in och jamade och jamade och ville att jag skulle komma med ut och när jag gjorde det tog det inte länge innan jag såg örnen segla däruppe med termikvindarna i cirklar, och flaxade inte en enda gång medan jag tittade. Undrar om det var det Alma jamade om.
Hon kanske hade sett den och var lite rädd...jag vet inte.

Hoppas jag får en riktigt bra bild imorgon, de är ju så maffiga ♥

Vi såg också svanar och andra sjöfåglar och ett par tranor ser jag nu också med huvudena under vattnet...? Brukar de göra så?
De kanske behövde tvätta håret?

Det var i alla fall kul att se dem så vi ska åka dit imorgon bitti, om vädret tillåter, med våra bättre kameror, så kanske vi får riktigt fina bilder på fågellivet. Vi har ju inte så länge på oss nu, de flyttar snart till varmare ställen, men än så länge har vi rätt så varmt så därför har de dröjt kvar. Det är ju här de hör hemma, där de vill vara och bo, men då det är en lång vinter och ingen mat så måste de ju flytta.

...det brukar finnas många örnar där och allra helst tidigt på morgonen...  😊

Hösten är här

Idag är det sista augusti, sista dagen i sommarmånaden. Imorgon börjar hösten och det blir allt kyligare och mörkare för varje dag. Löven gulnar i träden, fåglarna samlas inför flytten, spabadet är tömt på vatten och en del sommarblommor har gett upp medan andra fortfarande stretar emot och vill så gärna få blomma alla de knoppar som ännu inte slagit ut.

Det blev inte många inlägg den här månaden, bara den första och sista.
Två ynka inlägg på en hel månad! Måste ändra på det...

Jag har klippt gräset idag för sista gången i år, tror jag, om inget mirakel sker och vi får nån indiansommar kommande veckor.

Nu har Håkan fått bort de nedfallna grenarna från björken som gått av i vårstormen, så nu kan jag putsa fönster, innan det blir för kallt, utan att de bossas ner på en gång. Och hemma i stan behövs det också putsas då jag inte gjort det vare sej i höstas eller i våras. Vi kom hem så sent förra året, inte förrän i november, och i våras kändes det menlöst när vi ändå skulle åka iväg snart, så det behövs verkligen, som sagt.

Sen är det dags igen att kolla tuttisarna. Det ska jag göra på torsdag nästa vecka. Ser inte direkt fram emot det, men inte heller gruvar jag mej, jag kan lika gärna göra det, det är ju gratis och en stor förmån för oss kvinnor i Sverige. Det gör bara lite ont när de plattas till, men det går ju så fort.

Nu ska vi göra kväller och huppe i sänga, imorgon börjar en ny vecka, första höstveckan.
Hoppas på fint väder ändå. Det gör inget om det blir indiansommar eller brittsommar, vilket som, bara det är soligt och varmt och fint. Jag vill inte ta farväl av sommaren riktigt än.
Kram på er alla ♥
 

...men mysigt ändå med mörka kvällar så man får tända alla lyktor ute...  😊

Jordgubbstajms

 Nu har vi äntligen fått äta jordgubbar några kvällar i rad, men det tog en evig tid för dem att mogna. Det beror nog på att juni och början på juli var så kall och sen kom plötsligt de soliga, varma dagarna, lagom till min semester, som gjorde att de små karten växte och mognade alldeles för fort, så de är lite surare än vanligt, men några är riktigt söta och goda. Och de är så där härligt röda, som färgar gräddmjölken rosa och är så god att dricka när gubbarna är uppätna.
Och man måste kolla riktigt noga under alla blad, för jag såg igår att jag missat riktigt stora, fina bär som börjat ruttna. Tråkigt, men vi får ju så mycket ändå så lite spill gör egentligen inget. 
Vi turas om att äta dem med vaniljglass också, som är jättegott, men jag tror jag föredrar med gräddmjölk. Det blir inte lika sliskigt sött då, när man får välja mängden socker själv.
Och nu känns det så mycket lyxigare med eget jordgubbsland med tanke på hur dyra de blivit.
Att varje kväll gå ut och plocka en dryg liter känns som att man sparar hundralappar.
De är nyttiga också, de innehåller massor med C-vitamin, mineraler, kostfibrer som stabiliserar blodsockret och de innehåller rikligt med antioxidanter som skyddar mot hjärt- kärlsjukdomar, cancer och till och med alzheimer och parkinson. Så har ni en tomt, odla jordgubbar vettja! 

 

...älskar vårt jordgubbsland och ska nog utöka också så vi kan koka sylt och frysa in till vintern...  😍

En kort jungfrusväng

Så var det då äntligen dags att åka iväg för första gången med husbilen. Jag packade och packade, sprang fram och tillbaka mellan hus och husbil - eller stugbil som stora storasyster kallar den - i mitt anletes svett. Det var mat både i kyl och skafferi, godis, kläder, alla toalettgrejor man behöver, mediciner, hälsokost, saxar och andra köksattiraljer, nagelknipsare, klädborstar, tallrikar, glas och bestick, stekpanna och kastruller...ja allt som man kan tänkas behöva i cirka en veckas tid borta, skulle in i skåp och lådor.
Vi åkte iväg och katterna gillar ju inte att åka bil i allmänhet och Alma i synnerhet, men då hon inte behövde sitta i transportburen gick det ju lite bättre, men vi hade dem öppna i sängen så de kunde hoppa in där ifall de ville. Vilma låg och tittade ut där bak. Så jäkla söt!

Vi styrde kosan mot Skellefteå där vi tänkte börja med att hälsa på hos kära stora storasyster med make. Håkan var så lycklig när Vilma hoppade upp i hans knä. 
Där blev vi bjudna på tonfiskpastasallad och rostat bröd och vi som inte ätit nåt på hela dagen blev ju överlyckliga. Annars hade vi fått åka på nån grill eller nåt.
Senare fick vi jordgubbspaj toppad med citronzest och marockansk mynta (tror jag det hette) till kaffet, som serverades med vaniljsås. Supergod!

Ännu senare, strax innan läggdags, såg vi på väderleken att det skulle bli regn i mest hela Norrland.

Okej, det gör väl inget om det regnar en dag, men så kollade jag min SMHI-app på morgonen och såg att det kommer regna varje dag ända ner i Gävle och längre ner än så ville inte Håkan åka, så det såg ju inte så ljust ut för vår resa. Vi vill ju inte bli sittande inne i husbilen hela dagarna, både för vår skull och katternas, så vi styrde kosan hemåt igen  😄

Men vi fick ju en rolig eftermiddag och morgon hos syrran så det gör inget. Och lilla storasyster kom också förbi en sväng på hemvägen från Norrtälje, så det var kul att vara alla systrar tillsammans en stund.
Vi får helt enkelt åka nästa sommar och hoppas att det är bättre väder där nere då. 

...det kommer ju regna även här, men det blir sol också...och här hemma gör det inget om det är ruskväder... 

Vacker slända

Jag såg en så fin slända. Den var skimrande petroleumblå med svarta vingar.
Den var väldigt skygg så jag fick inte komma nära, därför blev inte bilden helt skarp, för jag var tvungen zooma in rätt mycket och då räcker det med minsta darrning från objektet för att det ska bli oskarpt, men tyckte ändå att den funkar att lägga ut. Man ser ju vad det är om än man blir lite groggy av att titta på den.

Den flög inte lika graciöst som en riktig trollslända, som hoverar likt en liten helikopter, utan fladdrade omkring som en vimmelkantig fjäril. 

...det är en blå jungfruslända...  😊

Det blommar

Nu har det äntligen börjat blomma lite i pallkragarna.
Det är den låga rosenskäran och de är så små och söta. En och annan blåklint har också slagit ut.

Och det är massor med knoppar.
Jag sådde dem ju i början på juni för att kunna njuta av prakten sen på min semester.
Jo just det! Nu blommar de och snart ska vi åka iväg.
Nåja...de är väl kvar när vi kommer tillbaka, förhoppningsvis. Om de inte har dött drunkningsdöden, för det ska tydligen regna varje dag nu, typ hela nästa vecka. 
Man får hoppas att det bara kommer lite varje gång. Bara så det håller plantorna fuktiga och inte dyngsura.

 

😊   ...den självsådda grusnejlikan blommar också nu...så kul...  

Hägnan

 Idag var vi till Hägnan igen, som vi brukar varje sommar, men nu var det ett nytt litet torp där som vi inte sett tidigare, eller åtminstone tror vi inte det, inget vi minns i alla fall. Vi börjar vara så gamla!

Dit in fick man inte gå, bara titta genom en nätdörr med hänglås på, men jag fick några bilder i alla fall.

Jag tycker det är sååå mysigt!! Jag skulle nästan ge vad som helst för att få bo så här.

Men jag skulle nog inte ha sängen i köket, bara om det var enda stället med värmekälla på vintern. Det fanns ett rum till på andra sidan hallen, men jag tror att de hade sina husdjur där. Eller nåt. Det var inte inrett i alla fall, men det skulle jag göra till vardagsrum och så skulle ett pyttelitet rum, som bara rymde en säng, få vara sovrum. Man behöver ju inte så mycket där man sover.

Det är så fint och jag älskar fönstren!

Ett litet torp alldeles intill skogen. Med höhässjor alldeles inpå knuten. Ååh...det är livet det.
Katterna skulle få springa fritt. Och så skulle vi ha en hund. En gårdvar. Och alla grisar, getter, fjällkor och alla andra djur som finns där skulle vi ha. Så härligt!

...får skulle vi ha också så jag fick göra mitt egna garn...hur najs?...  😊

Äntligen ett åskväder!

Nu fick vi äntligen lite regn och som en bonus ett åskväder på köpet. Eller lite och lite, det har regnat rätt så ordentligt. Det blev som bara lite tystare en stund och sen drog det igång igen med blixtar och dunder.
Och jag ÄLSKAR'T!!

Vi var hos kära mor och hade med oss rökt öring som vi åt av och jag höll precis på att vattna blommorna ute när det började mullra i fjärran. Vi stod en stund och njöt av den svalkande vinden och åskvädret som kom allt närmare. Då kom vi på att vi hade alla dynorna ute så vi fick bråttom hemåt och hoppades på att det inte hunnit dit ännu.
Dock hade det nog börjat där, för regnet stod som spön i backen ju närmare vi kom.

Och mycket riktigt, alla dynorna, madrassen i soffan och kuddarna var dyngsura.
Så även min stickning som jag suttit med på morgonen när det var skugga där. 
Så nu är det ju inte utan att jag längtar till det blir sol och varmt igen så man kan ställa ut allt på tork. Stickningen får jag vänta med i några dagar.
Och ja, vi får ju skylla oss själva som lämnar allt ute när vi åker iväg, men va fasen...det stod 10% risk för regn. Inte fasen visste jag att det betyder "med garanti".

Men det är så värt. Oj som vi har längtat efter regn och lite svalare temperaturer. För visst, det är härligt med sol och värme, men mellan 28° och 31° två veckor i rad är lite väl i överkant. Och vi har fortfarande 28° regnet till trots och nu har det även slutat blåsa, men imorgon skulle det bli svalare. Runt 23° ungefär. Och mulet.
Så det blir ta-itu-med-hushållet-väder.
Kan behövas. Har inte gjort ett jota här i den gassande värmen.

Och på måndag åker vi iväg med husbilen...

...fan, det var ju riktigt snyggt med det där mörkbruna...ska jag måsta ta och betsa allt det där nu?... 😅

Pionen

Nu har pionen äntligen slagit ut. Så himla fin! Och jag tror att det blir den enda. Den har en liten, liten knopp till som det aldrig kommer hinna bli nåt med. Och de andra har inte ens knoppar, så de blommar förhoppningsvis nästa sommar då.
De som står till höger, närmast syrenen, måste jag flytta på, för de står i skugga mest hela dagen och det ska tydligen inte pioner göra, de gillar mest soliga ställen, så det får jag göra i september nån gång.
Nu längtar jag till de blir lite buskigare och får många blommor. Så vackra! Älskar pioner!!

...den här är en Kansas och har ingen doft...  😊