Jordgubbstajms

 Nu har vi äntligen fått äta jordgubbar några kvällar i rad, men det tog en evig tid för dem att mogna. Det beror nog på att juni och början på juli var så kall och sen kom plötsligt de soliga, varma dagarna, lagom till min semester, som gjorde att de små karten växte och mognade alldeles för fort, så de är lite surare än vanligt, men några är riktigt söta och goda. Och de är så där härligt röda, som färgar gräddmjölken rosa och är så god att dricka när gubbarna är uppätna.
Och man måste kolla riktigt noga under alla blad, för jag såg igår att jag missat riktigt stora, fina bär som börjat ruttna. Tråkigt, men vi får ju så mycket ändå så lite spill gör egentligen inget. 
Vi turas om att äta dem med vaniljglass också, som är jättegott, men jag tror jag föredrar med gräddmjölk. Det blir inte lika sliskigt sött då, när man får välja mängden socker själv.
Och nu känns det så mycket lyxigare med eget jordgubbsland med tanke på hur dyra de blivit.
Att varje kväll gå ut och plocka en dryg liter känns som att man sparar hundralappar.
De är nyttiga också, de innehåller massor med C-vitamin, mineraler, kostfibrer som stabiliserar blodsockret och de innehåller rikligt med antioxidanter som skyddar mot hjärt- kärlsjukdomar, cancer och till och med alzheimer och parkinson. Så har ni en tomt, odla jordgubbar vettja! 

 

...älskar vårt jordgubbsland och ska nog utöka också så vi kan koka sylt och frysa in till vintern...  😍

En kort jungfrusväng

Så var det då äntligen dags att åka iväg för första gången med husbilen. Jag packade och packade, sprang fram och tillbaka mellan hus och husbil - eller stugbil som stora storasyster kallar den - i mitt anletes svett. Det var mat både i kyl och skafferi, godis, kläder, alla toalettgrejor man behöver, mediciner, hälsokost, saxar och andra köksattiraljer, nagelknipsare, klädborstar, tallrikar, glas och bestick, stekpanna och kastruller...ja allt som man kan tänkas behöva i cirka en veckas tid borta, skulle in i skåp och lådor.
Vi åkte iväg och katterna gillar ju inte att åka bil i allmänhet och Alma i synnerhet, men då hon inte behövde sitta i transportburen gick det ju lite bättre, men vi hade dem öppna i sängen så de kunde hoppa in där ifall de ville. Vilma låg och tittade ut där bak. Så jäkla söt!

Vi styrde kosan mot Skellefteå där vi tänkte börja med att hälsa på hos kära stora storasyster med make. Håkan var så lycklig när Vilma hoppade upp i hans knä. 
Där blev vi bjudna på tonfiskpastasallad och rostat bröd och vi som inte ätit nåt på hela dagen blev ju överlyckliga. Annars hade vi fått åka på nån grill eller nåt.
Senare fick vi jordgubbspaj toppad med citronzest och marockansk mynta (tror jag det hette) till kaffet, som serverades med vaniljsås. Supergod!

Ännu senare, strax innan läggdags, såg vi på väderleken att det skulle bli regn i mest hela Norrland.

Okej, det gör väl inget om det regnar en dag, men så kollade jag min SMHI-app på morgonen och såg att det kommer regna varje dag ända ner i Gävle och längre ner än så ville inte Håkan åka, så det såg ju inte så ljust ut för vår resa. Vi vill ju inte bli sittande inne i husbilen hela dagarna, både för vår skull och katternas, så vi styrde kosan hemåt igen  😄

Men vi fick ju en rolig eftermiddag och morgon hos syrran så det gör inget. Och lilla storasyster kom också förbi en sväng på hemvägen från Norrtälje, så det var kul att vara alla systrar tillsammans en stund.
Vi får helt enkelt åka nästa sommar och hoppas att det är bättre väder där nere då. 

...det kommer ju regna även här, men det blir sol också...och här hemma gör det inget om det är ruskväder... 

Vacker slända

Jag såg en så fin slända. Den var skimrande petroleumblå med svarta vingar.
Den var väldigt skygg så jag fick inte komma nära, därför blev inte bilden helt skarp, för jag var tvungen zooma in rätt mycket och då räcker det med minsta darrning från objektet för att det ska bli oskarpt, men tyckte ändå att den funkar att lägga ut. Man ser ju vad det är om än man blir lite groggy av att titta på den.

Den flög inte lika graciöst som en riktig trollslända, som hoverar likt en liten helikopter, utan fladdrade omkring som en vimmelkantig fjäril. 

...det är en blå jungfruslända...  😊

Det blommar

Nu har det äntligen börjat blomma lite i pallkragarna.
Det är den låga rosenskäran och de är så små och söta. En och annan blåklint har också slagit ut.

Och det är massor med knoppar.
Jag sådde dem ju i början på juni för att kunna njuta av prakten sen på min semester.
Jo just det! Nu blommar de och snart ska vi åka iväg.
Nåja...de är väl kvar när vi kommer tillbaka, förhoppningsvis. Om de inte har dött drunkningsdöden, för det ska tydligen regna varje dag nu, typ hela nästa vecka. 
Man får hoppas att det bara kommer lite varje gång. Bara så det håller plantorna fuktiga och inte dyngsura.

 

😊   ...den självsådda grusnejlikan blommar också nu...så kul...  

Hägnan

 Idag var vi till Hägnan igen, som vi brukar varje sommar, men nu var det ett nytt litet torp där som vi inte sett tidigare, eller åtminstone tror vi inte det, inget vi minns i alla fall. Vi börjar vara så gamla!

Dit in fick man inte gå, bara titta genom en nätdörr med hänglås på, men jag fick några bilder i alla fall.

Jag tycker det är sååå mysigt!! Jag skulle nästan ge vad som helst för att få bo så här.

Men jag skulle nog inte ha sängen i köket, bara om det var enda stället med värmekälla på vintern. Det fanns ett rum till på andra sidan hallen, men jag tror att de hade sina husdjur där. Eller nåt. Det var inte inrett i alla fall, men det skulle jag göra till vardagsrum och så skulle ett pyttelitet rum, som bara rymde en säng, få vara sovrum. Man behöver ju inte så mycket där man sover.

Det är så fint och jag älskar fönstren!

Ett litet torp alldeles intill skogen. Med höhässjor alldeles inpå knuten. Ååh...det är livet det.
Katterna skulle få springa fritt. Och så skulle vi ha en hund. En gårdvar. Och alla grisar, getter, fjällkor och alla andra djur som finns där skulle vi ha. Så härligt!

...får skulle vi ha också så jag fick göra mitt egna garn...hur najs?...  😊

Äntligen ett åskväder!

Nu fick vi äntligen lite regn och som en bonus ett åskväder på köpet. Eller lite och lite, det har regnat rätt så ordentligt. Det blev som bara lite tystare en stund och sen drog det igång igen med blixtar och dunder.
Och jag ÄLSKAR'T!!

Vi var hos kära mor och hade med oss rökt öring som vi åt av och jag höll precis på att vattna blommorna ute när det började mullra i fjärran. Vi stod en stund och njöt av den svalkande vinden och åskvädret som kom allt närmare. Då kom vi på att vi hade alla dynorna ute så vi fick bråttom hemåt och hoppades på att det inte hunnit dit ännu.
Dock hade det nog börjat där, för regnet stod som spön i backen ju närmare vi kom.

Och mycket riktigt, alla dynorna, madrassen i soffan och kuddarna var dyngsura.
Så även min stickning som jag suttit med på morgonen när det var skugga där. 
Så nu är det ju inte utan att jag längtar till det blir sol och varmt igen så man kan ställa ut allt på tork. Stickningen får jag vänta med i några dagar.
Och ja, vi får ju skylla oss själva som lämnar allt ute när vi åker iväg, men va fasen...det stod 10% risk för regn. Inte fasen visste jag att det betyder "med garanti".

Men det är så värt. Oj som vi har längtat efter regn och lite svalare temperaturer. För visst, det är härligt med sol och värme, men mellan 28° och 31° två veckor i rad är lite väl i överkant. Och vi har fortfarande 28° regnet till trots och nu har det även slutat blåsa, men imorgon skulle det bli svalare. Runt 23° ungefär. Och mulet.
Så det blir ta-itu-med-hushållet-väder.
Kan behövas. Har inte gjort ett jota här i den gassande värmen.

Och på måndag åker vi iväg med husbilen...

...fan, det var ju riktigt snyggt med det där mörkbruna...ska jag måsta ta och betsa allt det där nu?... 😅

Pionen

Nu har pionen äntligen slagit ut. Så himla fin! Och jag tror att det blir den enda. Den har en liten, liten knopp till som det aldrig kommer hinna bli nåt med. Och de andra har inte ens knoppar, så de blommar förhoppningsvis nästa sommar då.
De som står till höger, närmast syrenen, måste jag flytta på, för de står i skugga mest hela dagen och det ska tydligen inte pioner göra, de gillar mest soliga ställen, så det får jag göra i september nån gång.
Nu längtar jag till de blir lite buskigare och får många blommor. Så vackra! Älskar pioner!!

...den här är en Kansas och har ingen doft...  😊

Sommarvärme

 Nu har sommaren kommit i samband med min semester. Vi har sol från klarblå himmel och ca 30°. Alma söker sej till skuggan och ligger mest och slappar, men lite orkade hon i alla fall busa med mamma 😄

...min stickning ligger uppe på soffan... 😅

♫ Säg vad är det för dag...

 ...är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag,
för det är Almas födelsedag, hurra, hurra, hurraaaa ♫

Grattis älskade lilla skruttunge. Nu är du en stor dam på 6 år.
Oh my god...time flies!

...hade du inte varit så kräsen hade du fått en kattårta, men du tycker ju inte om typ nånting... 

Fössta åskan, fössta tosstan i juli

Idag kom sommarens första åskväder. Vi åkte och handlade när Håkan slutade och det var ju grått och mulet och man såg riktigt svarta moln uppe i fjärran, så jag sa till Håkan att det blir nog åska, för det var lite kvalmigt i luften också. Inte varmt så, men ja...kvalmigt.

Ungefär halvvägs till byn började det regna. Lite smått så där, men som snabbt övergick till ösregn och därefter till skyfall. Det formligen forsade ner och avtog bara litegrann när vi var framme och skulle bära in kassarna. Jag ville sitta kvar i bilen först, men så tittade vi på varann och så bara öppnade vi dörrarna och klev ut i plasket.
Lite småmysigt ändå.
När vi kom in fanns inga katter vid dörren som hälsade oss välkomna och ville gå ut som i vanliga fall, nej, de låg och tryckte under soffan, men Vilma kom fram efter en stund. Jag kan tänka mej att det högljudda smattrandet var skrämmande bara det.
Då blixtrade det till och kort efter small värsta åskknallen, så det låg nästan precis ovanför. Allting slocknade för några minuter, men så kom elen tillbaka igen och varade ända till nästa blixt. Då försvann elen igen, så vi fick varken kaffe eller lagad mat förrän den kom tillbaka cirka en timme senare.

Nu har vi i alla fall fått bägge delar och jag har varit ut en runda och kollat alla blommor och min lilla sådd för att se att de har överlevt hällregnet och det hade de.

Ganska skönt ändå att slippa gå ut och vattna sen.

...pionen har inte slagit ut ännu, men är nog inte så långt kvar...  😊

Midsommar

Idag har vi mest bara chillat. Klockan var vid lunchdags innan jag fick på mej kläder och gjorde morgontoalett.
Då åt vi sill och gravad lax med färskpotatis och kokta ägg samt en klutt mimosasallad. Det var faktiskt riktigt gott.
Vi köpte Klädesholmens löksill. Mycket godare än både Abbas och Garants vill jag säga. Smakar mera hemmagjord.

Strax ska vi laga middagen. Håkan ska grilla fläskytterfilé som legat i marinad sen igår. Och jag ska steka vildsvinsytterfilé i mycket smör, för den är ju så mager så den behöver få lite fett på sej för att smaka gott.
Det hade blivit alldeles för torrt att grilla...tror jag.
Till det ska vi steka av den kokta potatisen och göra nån sås, blir väl bea mest troligt, och lite sallad också. Det blir nog gott. Någon jordgubbstårta blir det inte, men vi har ätit kanelbullar till kaffet mellan lunch och middag.

Vi har ingen värme...idag heller...och många går på semester nästa vecka.
Jag börjar förstå folk som vill åka utomlands på sommaren.
Jag med mina värmevallningar tycker ju förstås att det är jätteskönt. Jag klippte gräset alldeles nyss, iklädd mjukisbyxor, en stickad tröja och tjocksockar. Känner mej otroligt somrig. *ironisk*
Fördelen med detta är ju att man slipper plocka undan vinterkläderna och ta fram sommarkläderna.
Numera är det samma sak.

Och med det sagt vill jag önska alla en glad midsommar. Trots allt.
Ät gott, drick med måtta, det kommer en dag imorgon också, då vill du vara fräsch.

Kram till alla ♥

...inte ens syrenerna har slagit ut än, det brukar de ha gjort vid det här laget...

Alma Apport

Förr i tiden, alltså inte way back, men si så där en 2-3 år sen, älskade vår lilla Alma att apportera hårsnoddar som vi sprätte iväg så de flög utmed hela vardagsrummet, eller från datarummet ut i köket. Hon var en mästare på att hitta dem, om hon inte hängde med att se var de landade. De kunde hänga bland kökshanddukarna, men idogt sökte hon igenom varenda kvadratcentimeter och låg de inte på golvet så sökte hon igenom allt ovanför. När hon hittade dem slog hon ner dem till golvet, tog dem i munnen och kom med bestämda steg tillbaka med dem och la dem i närheten av våra fötter, till våra rungande komplimanger.
Idag gillar hon mest att bara söka dem, antagligen för att hon har blitt en lat liten dam och vill inte springa så mycket längre, men en liten stund går bra. Så nu hänger vi dem lite här och där och när hon känner sej rastlös går hon en liten sökrunda och när hon hittar dem sprätter HON iväg dem och lämnar dem på golvet tills VI tar upp dem och hänger dem på ett nytt ställe.

Och som vanligt har hon inga problem att hitta dem. Det är bara om det är på nåt mörkt ställe där vi knappt ser dem själva, då kan det ta så lång tid för henne att hitta så vi hinner flytta på dem och lägga dem på nåt lättare ställe.

Hon har även ett långt, svart snöre som hon gillar väldigt mycket, som Håkan brukar hänga på olika ställen för henne att hitta och hon har gjort det till sin grej att söka på natten, eller just när vi ska sova. Sen när hon hittar den kommer hon, högljutt deklarerande: - Mjau, mjauauau, mjauau, mjau, som betyder: - Pappa, jag har hittat den, jag har hittat den! Så hoppar hon upp i sängen och ger honom snöret.
Och pappa berömmer som vanligt och lägger snöret åt sidan för att åter gömma den nästa dag. 

...nej, vi kan inte nyttja henne som sökhund, för det är bara snoddar och snöret hon söker...  😄

Full fart mot helgen

 Äntligen helg, gapa och svälj!!
Ja, ingen alkohol då förstås, men väl varma mackor som Håkan håller på och fixar.
Det ska bli sååå gott!!

Det har varit sol hela dagen och rätt så varmt, men så fort vi åker hem blir det ju mulet förstås och inte alls så varmt som innan. Blåser kalla vindar och jättetråkigt att gå ute och huttra. Nej, då håller man sej inomhus. Vem sa att man inte kan sticka tjocktröjor på sommaren?
I alla fall är flickorna ute i skrivande stund, men de kommer in strax. De tycker inte heller om när det är mulet och trist. Fast Alma har faktiskt varit ute lite längre idag.

Det som jag sådde förra helgen, eller när det nu var - ni vet jag är gammal och glömsk - har börjat titta upp litegrann så det kommer och jag är så glad.
Pionerna växer och det är fem som kom upp, den sjätte är uppe i pionhimlen, och det är redan små blomknoppar i några av dem. Det ska bli så roligt att se vad det blir av dem, jag minns ju inte vad jag beställt och vad jag fick efter klagan. Jag vet ju Lollipop och Kansas, men sen den tredje sorten som inte kom, vad var det? Och vad fick jag istället? Spännande fortsättning följer...

Fick Lobelia av lilla storasyster, vit och blå och några luktärter samt utav hennes rabarber, för våran har varit så liten och blygsam, men nu har den faktiskt vuxit till sej lite mer. Den är inte så mjäkig längre.

Fast man kan ju inte få för mycket rabarber. Då kan man göra både kräm, paj och safta och sylta...höll jag på att säga, men göra sån däringa rabarbersirap kan man ju testa. Och frysa in så man har till hösten också. Kan man göra rabarberchutney?

...så himla najs...jag älskar pioner och jag älskar rabarberpaj... 😍

Långhelgen är till ända

 Idag är det söndag och lediga "långhelgen" är till ända. Klockan är 20.27 i skrivande stund så det är lite kvar av kvällen innan vi ska i säng så vi orkar med morgondagens arbete.
Här är det mulet och dant som vanligt, men i fredags hade vi sommar. Då passade jag på att så mina frön i pallkragarna, så nu är det bara att vänta på grodden och tillväxten. 
Det blir nåt liknande förra sommaren, för jag har plockat frön från en del och hade kvar av några andra, samt att jag har beställt lite mer av den korta rosenskäran. 
Pionerna växer så det knakar och en har till och med en liten blomknopp. Undrar vilken sort det är. Jag hoppas det är av Lollipopen, den är så fin! Men de andra är ju också fina...alla pioner är så vackra, jag älskar pioner!

Min kära lilla storasyster med make var och firade Håkan, som fyller år imorgon, och jag ska få mer plantor av henne också, som alla andra somrar. Perenner och någon pionrot också, för hon ska dela på dem i år.
Vi fick lobelia nu och luktärt, som vi får plantera vid kommande soliga dagar. Sen ska jag köpa nåt också, vad det blir får vi se, men nåt småblommigt vill jag ha, nåt anspråkslöst, men fint.

Buketten är från mamma som inte orkade följa med. Hon har inte så mycket ork när hon går på behandling. Det suger musten ur henne så hon behöver få vila så mycket som möjligt.

Fikat blev rulltårta med grädde och riven choklad, men jag ska baka till nästa kalas, när jag fyller år.

Jag har inte bakat på jättelänge så nu är det verkligen dags. Är så sugen på vaniljbullar och munkar och mockarutor och...  😋

Sov gott och dröm vackra drömmar när ni somnar i natt  ♥

Ingen sommar, men semesterlängtan

 Jaha, så blev det junimånad. Ska alltså föreställa sommar nu då. Eller försommar, som vi kallar't häruppe, men vi har absolut ingen sommarvärme. Det är ca 13° och ingen sol i sikte. Kallt och ruggigt om man inte tar på sej tjocktröjan och lite varmare byxor. Hela maj har varit kall, förutom ett par ynka dagar med sol förra veckan då det kändes riktigt somrigt. 

Nu är ju inte jag ute så jag lider ingen nöd. Och inte tänker jag gå ut heller. Klippa gräs och fixa i trädgården är ett nödvändigt ont som man bara gör när det är fint väder och man vill vara ute, helt frivilligt, inte i gråväder.
Håkan har i alla fall köpt jord så jag kan så mina frön när jag vill. När jag har tagit med dem hit vill säga, de är fortfarande hemma hos mej, på min gata i stan. Det får bli imorgon och är det fint väder så är det bara att hälla ut jorden i pallkragarna, vattna, strö fröna, sätta på locken och sen är det klart.

 En enkel sak och det blev ju rätt så bra förra sommaren så varför ändra på ett vinnande koncept?

Igår var vi i Piteå och skulle fylla på med gas till husbilen, men så gör de inte det om det inte är en fast behållare i husbilen, så vi åkte dit helt i onödan. Dock fick vi äta oss mätta på grillen som inte heter vare sej Toy Boy eller Boy George, som Håkan alltid säger, utan Big Boy. Jag åt ett Grilloumimål som var god om man sluppit guacamolen, för den smakade vedervärdigt. Som bränt plast eller nåt, jag vet inte...det var inte gott i alla fall.
Synd att de inte har kalkon i alla grillar. Det äter ju jag numera. Jag har inte ätit vegomat, förutom pyttipannan, på jättelänge nu, utan det är kalkon som gäller.
Kalkonkorv, kalkonköttbullar, kalkonfärs och kalkonpålägg...jättegott! Kalkonbröst har jag i frysen också, men inte gjort nåt ännu på det. Och så äter jag ju vilt också. Älg, hjort och ren.
Gris, kyckling och nötkött undviker jag helst, om än jag ätit en och annan vanlig ostburgare, men helst inte. Kebab har jag också ätit nån enstaka gång, men längesen nu. Jag klarar mej gott på vilt och kalkon. Då får jag i mej riktigt kött med allt vad det innebär och slipper ta en massa kosttillskott, bara sånt man måste ta ändå p.g.a ålder.

På fredag är det nationaldagen. Då är vi lediga igen. Var ju lediga i torsdags på Kristi himmelsfärd. Eller jag var det, Håkan jobbade och var ledig fredagen istället, men jag kan ju inte ändra på mitt schema, för helgpersonalen är ju där på torsdagen, så det var bara att jobba fredag.
Sen jobbar vi ett par veckor till och sen är det midsommarledigt och sen är det tre veckor till innan jag får semester.
Hur ska en flicka orka?

...men brudslöjan blommar i alla fall...och häggen...  😊

Och nu skiner solen...

På landet och vi menade rötmånad

 Nu är vi på landet och Vilma och Alma har fått vara ute en stund. De hade ju fått vara längre också, men båda gick in runt halv fem-snåret och verkar väldigt trötta. Vet inte om de är jet-laggade efter den långa *host* resan eller om det är den friska luften som sög musten ur dem.
Nåväl, vi har i alla fall anlänt till vårt sommarboende. 
Tänk vad skönt om semestern också hade börjat. Fast inte att den hade varit slut om fyra veckor, utan fortsatt ända till slutet på augusti, det hade väl varit nåt?
Men nä, det är sju veckor kvar att arbeta, sen är det semester i fyra veckor och det är ju alltid något. Man ska inte klaga. 

Det som jag varit mest spänd på att se är huruvida pionerna, alltså rötterna som jag planterade ut sent i höstas, har klarat sej. Och till min glädje kommer det upp på fyra ställen, men två kan ha frusit, för det var ju så att jag fick en rot med bara ett öga och nåt yttepyttelitet som man kunde ana var ett öga och de lovar ju 3-5 ögon på varje rot, samt att det saknades en helt och hållet, så jag fick tillbaka lite pengar och två nya rötter, som jag inte minns om det var nåt helt annat eller likadana som jag beställt.
Jag fick dem i november. Det hade inte kommit nån snö, men det blev ju jättekallt alldeles strax efter jag grävde ner dem, och jag la en skyddande hög med löv över dem alla, så nu undrar jag om de bara är lite sena eller om de dött. Det är bara att vänta och se. Jag är glad att fyra lever i alla fall.

När vi skulle åka hit, och packade kläder och mat vi skulle ha med oss, frågade jag Håkan om han ville ha sina Bragokex med sej. 
- Nä, de blir väl inte gamla, svarar han.
- Jo, men det kan de bli, tänk när det är sån där...sursommar...?? säger jag som inte kommer på vad det heter.
- Jaaa, säger Håkan, jag vet vad du menar...vattentorka!

Ja, det var ju inte ens nästan rätt, men det är så vi kommunicerar med varandra. Hur som, bragokexen fick hänga med, för de blir ju som sagt inte lika krispiga och goda efter en rötmånad. 

...de där ni ser på bild är en pion, de andra är runt hörnet till vänster...  😊